Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Oscar Wilde’s esteticism. Af Hans Larsson - Fredrek på Ransätt. Af Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
HANS IVARSSON.
och verkar starkast. För dem, som se
det så, är det estetiska lifvet icke ett
isoleradt område, som odlas på bekostnad
af andra. Däri förenas människans alla
krafter. Det är samladt lif i dess högsta
stegring.
De satser som ofvan antitetiskt
motställts AVilde’s, innebära, att schismen
emellan estetiken och lifvet beror på ett
missförstånd. De gå alla ut på följande:
konsten flyr icke bort från lifvet utan söker
det. Den är en sträfvan att komma
verkligheten ännu närmare än vi till
hvar-dags äro i stånd till. Det är icke
möjligt för oss att ständigt hålla reda på
verkligheten. Vissa partier af den, vissa
af våra förhållanden vilja glida undan, bort
ur medvetandet, så att den verklighet vi
hafva kvar blir helt fragmentarisk. Den,
som sitter vid sin kontorspulpet, lefver
nog verklighetslif, men pulpeten är dock
icke hela verkligheten. Konsten hjälper
oss att bibehålla rapport till en större
del af lifvets realiteter. Den är icke
till för att draga oss undan verklighetens
konflikter, tvärtom, den vill fastare
engagera oss i dessa.
Konst är lif — men detta är icke
Wilde’s mening.
Motsatsen kan vara stor mellan
riktningar, som synas ligga intill hvarandra.
Man kan svårligen finna något
temperament, som är mera oförenligt med
Wil-de’s än Nietzsches. Hos denne är allt
handling. Skönhetslifvet är för honom
ett bad i verklighetens strida ström.
Wilde’s esteticism är, tror jag, ett
fin-de-siècle-fenomen, men ett af de
vackraste. Den värld, han lefver i, ligger långt
borta från våra hvardagliga gator. Den
liknar en nejd i sagan, men den har
civilisationens hela konstmässighet. När man går
igenom den, känner man sig den ena
stunden omgifven af en rörande fägring,
den andra stunden förefaller det en, som
stode allt dödt som en teaterpark. Man
säger sig i nästa ögonblick, att det icke var
så, men man blir icke den känslan kvitt.
Oscar Wilde’s essayer böra utan
tvifvel vara en nyttig läsning för vår publik,
för att icke tala om våra konstnärer och
kritici. De äro värda både att läsas och
motsägas.
Hans Larsson.
^pedrel^ på ^nsätt.
en låta T^ansätts-fredrek sang
ho hadde allt si ega klang,
når utta ok å utta tvang,
där talla öfver branta hang,
söm geta lätt ho sprang.
på logera ho for ikring
i rejlandshöpp å polskespring,
dä va e fart, dä va ett sving,
e takt, söm hällers ingenting
på hele jolas ring.
Ikring stögera ho flög söm bi,
söm bia gla, söm bia fri,
e väna, fina melodi
mä sol å sörr å honing i
å doft tå sömmerti.
pen låta stog oss bönner när,
å hela Varmlann helt’a kär
söm sömmern sjöl, når sola klär
hör skogsbacksäng mä blomst å bär
å gräs å vackert vär.
Gustaf Fröding.
utta = utan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
