Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Interiör. Af Maurice Maeterlinck. Öfversättning för »Ord och bild» af A. L—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERIÖR.
I79
Gubben.
Och ändå kunna de intet se . . .
Främlingen. .
De se så lyckliga ut, men ändå vet man icke
riktigt, hur det är. Som om . . .
Gubben.
De tro sig skyddade ... De hafva stängt
dörrarne, och fönstren hafva järnslåar ... De hafva
bättrat på det gamla husets murar, de hafva dragit
regiarne för de tre ekdörrarne ... De hafva
förutsett allt, som man kan förutse . . .
Främlingen.
Detta måste taga ett slut. Vi måste säga
det , . . Någon kunde komma och meddela det helt
tvärt. . . Det var en mängd bönder på ängen, där
den döda ligger. . . Någon bland dem kunde
komma och knacka på . . .
Gubben.
Martha och Maria äro hos den lilla döda.
Bönderna skulle göra en bår af grenar, och jag
sade åt den äldsta flickan att springa fore och
underrätta oss, då de sätta sig i rörelse. Låt oss
vänta tills hon kommer; hon får följa med mig in.
Vi hade ej bort betrakta dem så här . . . Jag tänkte,
att det bara var att knacka på, att gå in utan
vidare, att hitta på några lämpliga ord, och säga ...
Men nu har jag alltför länge sett dem sitta kring
sin lampa . . .
(Maria kommer.)
Maria.
De komma, farfar.
Gubben.
Är det du? — Hvar äro de?
Maria.
Nedanför den sista kullen.
Gubben.
Så tyst de komma.
Maria.
Jag sade till dem att bedja med låg röst.
Martha följer med dem . . .
Gubben.
Är det många?
Maria.
Hela byn följer med bärarne. De hade ljus
med sig, men jag bad dem släcka . . .
Gubben.
Hvilken väg komma de?
Maria.
Den lilla gångstigen. De gå långsamt . . .
Gubben.
Det är tid . . .
Maria.
Har du sagt det, farfar?
Gubben.
Du ser väl, att vi intet sagt . . . Ännu vänta
de vid sin lampa ... Se på dem, mitt barn, se på
dem, och du får se ett stycke af lifvet . . .
Maria.
O, hvad de äro lugna!. . . Det är, som såge
jag dem i drömmen . . .
Främlingen.
Akta er! Jag såg, att systrarna ryckte till . . .
Gubben.
De resa sig . . .
Främlingen.
Jag tror, att de gå fram till fönstren.
(Den ena systern närmar sig i detta ögonblick
det första fönstret, under det att den andra går
fram titi det tredje, och i det de på samma gång
stödja händerna mot rutorna stirra de länge ut i
mörkret.)
Gubben.
Ingen kommer till midtfönstret . . .
Maria.
De se ut . . . De lyssna . . .
Gubben.
Den äldsta småler åt något hon icke ser.
Främlingen.
Den andras ögon stå vidöppna af fruktan . . .
Gubben.
Tag er till vara! Hvem vet, hvad själen kan
förnimma . . .
(En djup tystnad. Maria smyger sig intill den
gamles bröst och kysser honom.)
Maria.
Farfar! . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
