Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Interiör. Af Maurice Maeterlinck. Öfversättning för »Ord och bild» af A. L—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERIÖR.
I79
att det alltjämt händer någonting i själen, och att
världen icke tar slut vid husknuten ... De äro så
säkra på sitt lilla lif och ana icke, att så många
andra veta mer därom än de, och att jag,
stackars gubbe, håller här, där jag står två steg från
deras dörr, hela deras lilla lycka som en sjuk
fågel mellan dessa gamla händer, som jag icke vågar
öppna . ..
Maria.
Haf medlidande med dem, farfar! . . .
Gubben.
Vi hafva nog medlidande med dem, mitt barn,
men det finns intet medlidande för oss . . .
Maria.
Säg det i morgon, farfar, då det blir ljust . . .
Då blifva de icke så sorgsna . . .
Gubben.
Du har kanhända rätt, mitt barn . . . Kanske
vore det bättre att lämna allt detta åt natten . . .
Ljuset är mildt för smärtan . . . Men hvad skulle
de säga i morgon? Olyckan gör oss svartsjuka, och
de, som drabbats af henne, vilja veta därom före
de främmande. Man tycker icke om att låta den
ligga i okända händer . . . Det skulle se ut, som
om vi röfvat något ifrån dem . . .
Främlingen.
För resten är det ej längre tid; jag hör redan
mumlet af böner . . .
Maria.
Där äro de . . . De komma bakom häckarne . ..
(Martha kommer.)
Martha.
Här är jag nu .. . Jag har följt dem ända hit.
Jag bad dem vänta på vägen. (Man hör barnskrik.)
Ah! Barnen skrika alltjämt. Jag förbjöd dem att
komma med . . . Men de ville också se, och
möd-rarne lödo mig icke . . . Jag skall gå och säga åt dem.
Nej, nu tystna de. — Är allt i ordning? Jag har
tagit med den lilla ringen, som man fann hos henne . . .
Jag har också litet frukt åt barnet . . . Jag har själf
lagt henne på båren. Hon sèr ut, som om hon
sof. . . Jag har haft mycket besvär. Hennes hår
ville icke ligga. Vi ha plockat prästkragar. Skada,
att det ej fanns några andra blommor . . . Men
hvad gör ni här? Hvarför är ni icke hos dem?
(Hon tittar in genom fönstret.) De gråta icke . . .
de . . . Ni har icke sagt det!
Gubben.
Martha, Martha, du är för mycket uppfylld af
lifvet för att kunna förstå . . .
Martha.
Hvarför kan jag ej förstå . . .? (Efter en stunds
tystnad och med en allvarligt förebrående ton) Kunde
du då icke göra det farfar . . .?
Gubben.
Martha, du förstår icke . . .
Martha.
Då får jag säga dem. det.
Gubben.
Stanna här, mitt barn, och se in ett ögonblick.
Martha.
O, hvad de äro olyckliga! De kunna icke vänta
längre . . .
Gubben.
Hvarför?
Martha.
Det vet jag inte . . . men det är ej längre
möjligt.
Gubben.
Kom hit, mitt barn . . .
Martha.
Ett sådant tålamod de hafva! . . .
Gubben.
Kom hit, mitt barn . . .
Martha.
(Vänder sig om.) Hvar är du, farfar? Jag är
så olycklig och förvirrad, så jag ser dig ej . . . Icke
heller jag vet nu, hvad man skall taga sig till . . .
Gubben.
Se icke på dem mer; förr än de veta allt. . .
Martha.
Jag vill gå med dig in . . .
Gubben.
Nej, Martha, stanna här . . . Sätt dig bredvid
din syster på den gamla stenbänken och vänd
ryggen mot huset och se icke dit . . . Du är för ung:
du skulle icke kunna glömma det . . . Du vet ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
