Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Japan om våren. Af Astrid Næss. Öfversättning för »Ord och bild» från förf:s manuskript. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8
ASTRID NÆSS.
från att äta kött — deras diet är rättad
efter religionens stränga föreskrifter.
I Nara tillbragte vi några dagar för
att bese parkerna med de heliga
dof-hjortarne, pilgrimernas vallfartsorter och
de gamla templen.
I närheten af Kiku-sui-ya,
krysante-mumträdgården, är ingången till
Kasuga-templens vidsträckta trädgårdar och
genom rader af krokiga stenlanternor,
kring-vuxna af den härligaste blomsterflora,
kommer man till tempelhallen, där man
kan fa se de unga Shinto-prästinnorna
uppföra de heliga danserna. De
skälmska små prästinnorna i sina praktfulla
dräkter och med sitt raffinerade
koketteri äro tillräckligt, vackra för att kunna
omvända hvem som helst till en
rättrogen shintorist, de äro lika älskvärda och
intagande som Nippons geishas eller
professionela danserskor och knappast
mera otillgängliga. Men religion och nöje
äro så sammanblandade i Japan, man
går direkt från en andaktsstund i
templet till någon af de otaliga teatrarne och
danslokalerna, som ligga i templens
omedelbara närhet; japanerna störta sig så
direkt från gudstjänsten midt upp i de
mest stojande förlustelser; efter japanska
begrepp höra de två samman, och
öfverallt bland tempel, gudar och helgedomar
dyrkas också lifsglädjens njutningslystna
gudinna. Detta är ett mycket
betecknande drag för den japanska
folkkarakteren. Japanerna äro lättsinniga, ytliga
fjärilsnaturer, som knappast någonsin
taga lifvet au grand sérieux. I Nara
finnas många gamla tempel och pagoder
och en stor vidtberömd brons-Buddha.
Kobukuji, en urgammal pagod, har flere
antika trästatyer och Nigwatsu-templet,
som hänger ut öfver en brant klippa
med krokiga, branta stentrappor, som leda
omkring i tempellunden, är i högsta grad
måleriskt. I Nigwatsu-templet finnas
urgamla Shinto-skrin, och hit hade samlats
ett virrvarr af pilgrimer — en rökande
och tedrickande människomassa, som
gemytligt " slagit sig ner på knäna nedåt
tempeltrapporna och inne bland de gamla
traden. De gjorde snarare intryck af
lustresande än af botfärdiga, ångrande
syndare, men pilgrimerna i Japan lefva
godt och göra sig ingalunda lifvet allt
för surt; Buddhas gudar äro ju också
ganska medgörliga väsen. Pilgrimerna
bära en högst egendomlig dräkt, närmast
liknande en fotsid kjortel, sammanbunden
kring lifvet, vidare en flat halmhatt och
en bambustaf, oftast vandra de barfota,
men detta är ett vanligt bruk bland de
fattigare klasserna i Japan.
I Kasuga-templets park kan man
verkligen egendomligt nog få se riktiga gröna
gräsplaner, en stor raritet i Japan. Men
blommor finnas icke heller där. En
trädgård utan blommor — det låter
underligt i europeiska öron, men sådana äro
parkanläggningarna i Mikadons rike
—-blommorna odlas för sig ute på fälten
eller i långa alléer.
Japanernas uppfattning af en trädgård
är alldeles motsatsen till vår; små
besynnerliga grupper af förkrympta träd,
ormlika växter, som slingra sig mellan
konstgjorda klippor och små insjöar, och
naturligtvis alltihop i dockskåpsformat.
Ofta nog skola trädgårdarne uttrycka
bestämda, abstrakta begrepp som fred,
lycka, glädje o. s. v. De urgamla
träden antaga ofta de mest fantastiska
former, jag har sett dem danade efter
människogestalter, andar eller pagoder, dessa
konstgjorda träd äro då vanligen
symboler för det ena eller andra och blifva
föremål för tillbedjan, emedan japanerna
tänka sig dem som bostäder för
gudamakter.
Mellan Nara och Kioto, Japans forna
hufvudstad, går järnvägen genom
fruktbara, odlade landsträckor, för det mesta
stora te-plantager. Kioto är Nippons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
