Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Hvad vi beundra i Dantes Komedi. Af Johan Vising. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
johan vising.
det var ett s. k. jubelår. Efter föredöme
från gamla testamentet hade Bonifacius
VIII påbjudit, att detta år, och sedan
hvart hundrade år, skulle högtidligen
firas såsom ett kyrkans jubelår,
hvarunder alla kristna, som vallfärdade till
Rom, skulle få full aflat för sina synder.
Denna institution väckte det lifligaste
deltagande i kristna sinnen. Ej mindre
än två millioner främlingar strömmade
till Rom; hela Italien var fylldt af
religiös feststämning, och Dante måste hafva
varit bland de hänfördaste. Han icke
blott — efter allt hvad sannolikt är —
gjorde en vallfärd till Rom, utan han
högtidlighöll detta år genom att till det
förlägga en färd, som symboliserade hans
öfvergång frän syndens tillstånd till
rättfärdighetens och i och med den hela
människosläktets väg till frälsning.
Det var ock under den heliga veckan
af det året som Dante säger sig hafva
gjort sin evighetsresa. Natten till den
8 april förirrar han sig i den hemska
skogen; följande dag nedstiger han i
underjorden; det är långfredagen.
Påskdagen går han ut därifrån och träder
upp på skärseldens berg. I det exakta
angifvandet af just dessa dagar ligger
naturligtvis symbolen af Kristi nedstigande
till helvetet och uppståndelse igen på
tredje dagen.
Under hela sin resa i en fantastisk
värld aflägger Dante aldrig sin skepnad
af vanlig människa. Tvärtom, han är
så sig själf, så fullrustad med alla
mänskliga attribut, att han står liksom
lifs-lefvande framför oss. Han är icke blott
en människa af kött och blod, hvilket
aldrig upphör att förvåna den andra
världens inbyggare; han för med sig alla
sensationer och erfarenheter, som tillhöra
vårt dagliga lif. En gång blir han så
gripen af Francescas berättelse om sin
olyckliga kärlek, att han faller såsom död
till jorden. Ofta blir han skrämd och
ängslig för de odjur, han ser, eller i de
svåra situationer, i hvilka han råkar in.
Stundom förstår han ej andarnes språk
och går närmare för att höra bättre;
stundom stannar han midt i en åtbörd,
emedan ett nytt starkt intryck bryter in
på honom. Han låter säga sig vackra
artigheter för sin skaldekonst, men han
låter sig också strängt tuktas af Beatrice,
så att han blir blek af blygsel och ej
får fram ett ord för gråt.
Lika verkliga förefalla de öfriga
personerna i dikten. De hafva visserligen
ofta fantastiska tillvarelseformer —
knotiga träd eller odjur i underjorden,
skuggor i skärselden, skinande ljus i himmeln
o. s. v. — men människonaturen sticker
så fram ur dem, att de synas oss stå
ibland oss i lefvande lifvet. De erfara
glädje eller sorg öfver hvad Dante säger
dem; de ådagalägga nyfikenhet, högmod,
trots, eller ödmjukhet, ånger och alla
mänskliga sinnesrörelser. Den i lifvet
stolte Farinata degli Uberti visar förakt
för själfva helvetets straff; Cavalcante
Cavalcanti frågar ängsligt efter sin son,
och då han förstår, att han ej mera är
i lifvet, faller han ned i sin kista och
bryr sig ej mer om något. En nyfiken,
som får löfte om att få sina frågor
besvarade, känner redan därigenom sin
nyhetshunger något stillad. De salige
buga sig för hvarandra och visa
hvarandra de största ärebetygelser och
cere-moniösa artigheter.
Med samma realism skildras ting och
förhållanden. Denna helvetestratt med
sin spets i jordens medelpunkt, med sin
vida mynning vänd åt Jerusalem, med
sina väggar timrade af klippblock och
sina klyftor från den tid, »då jorden skalf
och hällebergen remnade», med sina
afsatser och oländiga färdvägar, står för
vårt öga och i vårt minne som trots
någon byggnad, vi sett uppförd på
jorden. Hvad bär en starkare verklighets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
