Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Musik. Anton Rubinstein. En minnesteckning. Af M. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
M. B.
icke två människor med samma karakter,
samma nervsystem, samma fysiska
kom-plexion. Skulle uppfattningen af en
komposition vara objektiv, så måste det ju
blott finnas en enda riktig uppfattning,
och alla utöfvande konstnärer nödgades
då foga sig efter denna. Men hvad vore
väl i så fall de utöfvande konstnärerna ?
Endast apor!»
Som skapande konstnär har Rubinstein
utöfvat en storartad verksamhet, ehuru
hans egentliga betydelse faller snarare inom
virtuosens än inom kompositörens område.
Redan som gosse skref han en hel del
olika kompositioner och har sedermera
frambragt en stor mängd tonskapelser,
hvilka vittna såväl om hans rika begåfning
som om hans herravälde öfver hela
tonmaterialet. Af hans sånger hafva många
blifvit favoritstycken både i hemmet och i
konsertsalen, och hans pianosaker, hans
etyder, capricer, nocturner, fantasier o. s. v.
såväl som hans likaså effektfulla som
instruktiva konsertkompositioner äro allmänt
kända och värderade. Af kammarmusik
har han skrifvit sonater för piano och
violin, för piano och cello, trior,
kvartetter och kvintetter. Af hans
symfonier ha isynnerhet Oceansymfonien och
hans symphonie dramatique gjort stor
lycka på sin väg genom konsertsalarna.
Slutligen har han lämnat väsentliga bidrag
till den dramatiska musiken både på
operans och oratoriets område och skrifvit bl.
a. följande större operor: Die Kinder der
Heide, Feramors, Der Dämon, Die
Mak-kabäer, Dmitri Donskoj och Nera, samt
oratorierna: Das verlorene Paradies och Der
Thurrn zu Babel, det senare uppfördt äfven
i Stockholm på en af Musikföreningens
konserter för ett par år sedan. Rubinsteins
tonskapelser präglas af snillrik konception,
gripande känslofullhet, stormande lidelse,
glänsande fantasi och hans orkesterverk
dessutom af en den praktfullaste
instrumentation.
Som människa var Rubinstein älskvärd,
blygsam, flärdfri och i hög grad
oegennyttig och hjälpsam. Såsom bevis på
sistnämnda egenskaper må anföras, att då han
vid sitt första besök i Stockholm 1869
fick höra, att man för en behöfvande
musikerfamilj ämnade arrangera en matiné,
förklarade han sig genast beredd att biträda,
samt att han under sina historiska konserter
i Wien 1885 upprepade hela cykeln af sju
konserter gratis för obemedlade
pianoelever, lärare och musiker. »Detta är»,
säger Hanslick, »ett vackert, mänskligt drag
hos Rubinstein, en handling af äkta
konstnärlig storsinthet, som vi nu för första
gången möta i konsertväsendets historia».
Anton Rubinstein har genom sin
storslagna, geniala personlighet och genom
den betydelsefulla insats, han gjort i
samtidens tonkonst, rest sig själf en ovansklig
minnesvård inom konstens tempel, och helt
visst instämma alla de, som varit nog
lyckliga att hafva fått lyssna till hans
vidunderliga, tjusande spel, i den halft vemo ■
diga fråga, hvarmed en gång efter en
Ru-binstein-konsert en framstående
musikkritiker afslutade sin uppsats om den store
mästaren: »När skola vi väl härnäst stå
inför ett sådant geni?»
M. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
