Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur ett skaldelif. Af Ernst Beckman. Med 15 bilder - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49<5
ernst beckman.
på sin Viktor. Förkrossad af sorg
tillbragte han med gossen både dag och
natt — det var sommartid — på den
älskades graf. Slutligen blef det för
omgifningen tydligt, att slaget varit för starkt
för hans sinnes jämvikt. Vänner och
fränder trädde emellan för att skilja honom
från barnet, han anförtroddes åt en
främmande familj att vårdas, och sä kom äfven
Viktor på sitt håll ut på inackordering.
Han kom först till en lasarettsläkare på
platsen Men snart inträffade den stora
eldsvådan, då »han trodde att hela
världen brann, ehuru det endast var en
förstad som offrade åt förgängelsen.»
Läkarens hus hörde till dem, som gingo
upp i lågor. Viktor fick nu sitt hem
hos madam Ottergren, bosatt i en gård
på Östra Storgatan. Hon försörjde sig
med att stryka hvita mössor, krås och
spetskragar. När hon ej stod i sitt
arbete, plägade hon fryntlig och rödblommig
med glasögon på näsan sitta i sin
länstol, själf iförd hvitaste »stycke och lin»,
hvars remsa med breda spetsar under
bindmössan skuggade hennes panna. Hon
var en riktig sagans gudmoder, en god
fé, blott med den olikhet, att hon tyvärr
var allt annat än rik på denna jordens
gyllne skatter. Men hvad hon ägde, det
gaf hon af varmaste hjärta till den lille
gossen, som satt på en pall vid hennes
fötter — ej blott sin kärlek utan också
sin lärdom. Snart tog han vid hennes
sida de första stapplande stegen på
kunskapens väg, lärde att läsa i bok och
studerade inom kort på egen hand sin
bibel, hvilken han under gumman
Otter-grens tak genomläste två gånger. Hans
rika bildningsgåfva gjorde alla dess
händelser lefvande, och allt hvad han läste
gömdes i ett förträffligt minnes
skattkammare. I bibelkunskap började han
således att tidigt rusta sig för de
forskningens strider, hvilka mannen en gång
skulle genomkämpa.
När han i senare år tänkte tillbaka på
dessa lyckodagar, de sista under hans
barndomstid, som bestrålades af ett
modersömhetens återsken, var det icke utan
att han tyckte, att den goda
fostermodern skämde bort honom en smula.
Särskildt kunde hon icke gärna förmå sig
att tvinga sin lille prins att äta hvad
som icke smakade. Gärna ville han ock
ha färskt bröd till frukosten, men därtill
räckte icke hushållets civillista. Madam
Ottergren fann dock på råd. Hon gick
hvarje dag till bagaren och köpte
afskurna s. k. kanter, hvilka hon i
förklädet bar till sin gosse. Det var icke prima
vara, men det var i alla fall färskt.
Någon gång kunde det hända, att den
goda gumman fann sig nödsakad att
med stränghet häfda lagens straffande
rättfärdighet. En dag hade Viktor gått
på besök till en kamrat, som bodde på
landet. Timmarne flögo, dagen vardt
allt för kort, och när kvällen kom, kunde
vännerna ej besluta sig för att skiljas.
Viktor stannade i allsköns oskuld öfver
natten. Först när han följande dag
närmade sig den goda staden Jönköping,
slog honom samvetet. Hvad skulle
fostermodern säga? Tänk om hon varit
orolig? Om hon var ond på honom?
Ju närmare han kom hemmet, dess
klarare insåg han, att han måste bereda sig
på ett hett mottagande. Och hett eller
åtminstone mycket varmt blef det, ehuru
delvis annorlunda än han väntat sig.
Gumman stod orolig utanför porten ute på
gatan och spejade efter sitt förlorade får.
Knappt hade hon fått syn på honom,
förrän hon öppnade armarna för honom
och slöt honom, gråtande af glädje, i
sin famn med utropet: »Så har jag dig
då ändtligen igen, min välsignade pojke!»
Men efter några ögonblick torkade hon
af tårarne och sporde i helt annan ton:
»Hur har du kunnat understå dig att
bli borta så här utan lof. Nu skall du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
