Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur ett skaldelif. Af Ernst Beckman. Med 15 bilder - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST BECKMAN.
49<5
Fågelboet.
som symbol af lifvets och arbetets
frukter ses i nästa fält urnor tyngda af
drufvor, äpplen och persikor. Det hela
bindes samman genom ett öfverstycke, palm
och lager, med ett sväfvande
himmelsblått band, hvilket i guldfärg bär den af
skalden själf valda inskriften :
Desidera ar dua.
Desidera deum.
Slår man upp »kapellets» fönster på
vid gafvel, tjusas ögat af en förtrollande
utsikt öfver Djursholm med dess
grönskande kullar och kringströdda villor,
och längre bort öfver Värtans vatten,
i fjärran förtonande mellan blånande
stränder. Det är just i »Ord och bild» —
för hvars sträfvanden Viktor Rydberg
visade sitt intresse bland annat genom ett
bidrag, kalladt »I skymningen» — som
han själf skildrat denna utsikt:
»Ljuslekar i trädens hviskande
bladmassor . . . solglitter på krusiga
lasur-strimmor mellan blyskimrande stråk å
Lilla Värtan ... en outgrundeligt blå
himmel . . . flöjttoner från båten
därborta, hvars segel skiner så vackert mot
Lidingöstrandens furor ...»
Från arbetsrummet leder till höger en
dörr in till ett kabinett, där hans hustru
hade sin plats, när hon gjorde afskrifter
för honom. Till vänster ligger en
glas-täckt veranda, hvars ena vägg prydes
af den vackra fotografien af Viktor Ryd-
berg, Nordenskiöld och konstakademiens
præses frih.J. Nordenfalk, betraktande
modellen till Scheelestatyn. I denna fristad
tog sig skalden stundom en siesta eller
lät kanske ännu oftare halfdrömmande
sin fantasi, om jag så må uttrycka det,
arbeta på egen hand. »Många människor»,
sade han vid ett tillfälle till mig, »inbilla sig,
att man icke arbetar, när man sitter
så där i halfslummer. Det är just då
idéerna forma sig.»
En särskild lockelse hade denna plats
under ett par af de senare åren därigenom,
att skalden-husägaren här hade sina
hyresgäster. De bodde på fönsterblecket i
en liten paulun, för deras räkning
iordningställd af en parfymlåda. För deras skull
hade han dock föga af de fruktade
»husägarebekymren». Det enda i den
vägen var det lilla fågelparets envisa
föresats att med eller mot hans vilja
bygga sitt bo inne i ett af rummen
ofvanför gardinen. Att skrämma bort
dem lönade sig icke. De kommo
strax åter. Det var uppenbart, att de
till hvad pris som helst utkorat skalden
till sin hyresvärd. Då beslöts i
familjeråd, att man skulle för deras räkning
inreda en särskild lägenhet och
därjämte gratis tillhandahålla
byggnadsmaterial för boet. Förslaget upptogs
mycket välvilligt af det tvärsäkra lilla paret,
och på dagen var det hela färdigbyggdt,
dels med ärligt åtkomna lappar och
bomull, dels med mindre rättfångna
bandstumpar och segelgarn. Följande dag låg
redan, till hyresvärdens stora belåtenhet,
ett litet gråaktigt ägg med bruna fläckar
i boet, och i rätt tid kläcktes till hans
och föräldrarnes gemensamma gamman
fem unga matfriska flugsnappare.
Förmodligen sväfvade de under hela sin
vistelse på Ekeliden och sedan med i
djup okunnighet om den
samhällsställning inom sångens värld, som intogs
af ägaren till de vänliga ögon, som dag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
