Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - En brytning i svenska adelns historia. Af Emil Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
emil hildebrand.
blifvande kolleger i rådet. Desse
anmärkte bland annat, att man ej visste hvem
hans far vore, då drottningen spetsigt
replikerade: »jo, det var en man; jag har
aldrig hört, att en människa födes utan
far», och för öfrigt erinrade att goda råd
voro bättre än sexton anor.
Till denna höga ställning steg man
således ursprungligen upp genom adlig
börd, förmögenhet samt socialt anseende,
och riksrådsklassen riktades efter hand
med den ena ätten efter den andra.
Förloppet var i allmänhet följande. Man
förstod äfven den tiden att gifta sig till
förmögenhet, men då man i våra dagar
oftast gifter sig till pengar, gifte man sig
då till jordagods, och därmed var
grunden lagd till det inflytande, som lyfte
innehafvaren stundom redan i andra
generationen till rikets högsta värdighet. Ett
exempel bland många, hur det gick att
komma sig upp! I Roslagen lefde en
ätt, hvilkens förste kände medlem i midten
af 1300-talet var häradshöfding, äfven då
ett ansedt ämbete, ehuru oftare än nu
första steget i adelsmannens karrier. Han
gifte sig till en betydlig förmögenhet i
jordagods. Sonen var redan riksråd och
ökade förmögenheten genom giften, likaså
sonsönerna. En sonsons son sträckte redan
handen efter Sveriges krona, och en
ättling i fjärde led blef under namnet
Gustaf I verkligen Sveriges konung,
själf den störste godsförvärfvaren inom
ätten. Och om någon ville anmärka, att
detta var ett sådant undantagsfall, att det
ingenting bevisar, kunde vi beropa oss
på ett uttalande af Klas Fleming,
Stockholms förste öfverståthållare, att det var
lättare i Sverige »att evertuera sig och
blifva konung än att blifva sämskmakare.»
Yttrandet fälldes, såsom man kan förstå,
under skråväsendets gyllene dagar. Men
äfven om alla ej kunde göra samma lycka
som Vasaätten, var förhållandet dock det
angifna. Af våra nu lefvande adelsätter
är det blott en eller två, Bjelke och
Natt och Dag, som i den äldsta kända
generationen börja med riksråd, och det
är blott den förstnämnda som i tolf
generationer, från 1200-talet till slutet af
1700-talet, företer en oafbruten rad af sådana
Vanligen finner man den lyckliga
frälseätten i andra eller tredje generationen
inträda inom riksrådsrätternas tal, och
stundom kan man följa hela vandringen
från ofrälsets dunkla bottensats ända till
riksrådets skimrande yta, såsom fallet är
med de berömda ätterna Lejonhufvud
Lewenhaupt och Horn. Ofta kan
genealogen t. o. m. angifva det giftermål, genom
hvilket själfva uppstigandet jämnades.
Så torde Sigge Larsson Sparres och
Abraham Kristersson Leijonhufvuds
giftermål med hvar sin af slottsdamerna på
Göksholm (af den då lysande ätten Natt
och Dag) hafva beredt deras resp. ätter
inträde inom riksrådsklassen. Härmed är
naturligtvis icke förnekadt, att vederbörandes
egen duglighet kunnat vara en bidragande
orsak.
När sedermera familjerna blifvit stora,
röjde sig gärna en benägenhet att åt det
lysande nu bereda ett lika lysande fordom.
Det gick så mycket lättare, som i den
historiska forskningens värld det
genealogiska samvetet vaknat sent. Dessa
försök voro helt naturliga, hvarken sämre
eller bättre än de, som gjordes att åt
Sveriges konungalängd bereda en så lång
utsträckning bakåt som möjligt. Äfven
här var det ett bländande nu, som kräfde
ett lika grannt perspektiv genom räckor
af århundraden, alltifrån den första
invandringen eller ännu längre tillbaka.
Hvad adelsätterna angår, gick man mer
och mindre djärft tillväga. Flertalet nöjde
sig med att stanna inom den svenska
medeltiden eller hednatiden, och
islända-ren Jonas Rugman bildade nog ett undan
tag, när han, såsom det säges, ledde
ätten Brahes anor ända upp till Adam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
