Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 8, September - Litteratur. Insända böcker - Robert Browning: Granatæbler. Af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Arg. 1895.
Bilaga till ORD OCH BILD.
N;r 8. September.
LITTERATUR,
Insända böcker.
Från Alb. Bonniers förlag:
Geijerstam, Gustaf af: Medusas hufvud. En
spöksyn ur lifvet. Pris 3.50.
Nordensvan, C. O.: Fransk-tyska kriget i8jo—ji.
Häft. 4—8 à 75 öre.
Steffen, Gustaf: Brittiska ströftåg. Häft 1. Pris
75 öre.
Från C. W. K. Gleerups förlag:
wrangel, Ewert : Frihetstidens odlingshistoria.
Ur litteraturens häfder 1718—1733. Häft 1.
Pris 1.25.
Robert Browning: Granatæbler. Ved
Niels Möller. (P. G. Philipsens förlag.
Köpenhamn). Att vara kärlekens sångare och dock
spekulativ, kanske en af de mest spekulativa
skalder, som någonsin lefvat — det är Robert
Brownings karakter som diktare, knappast
möjlig annat än i vårt århundrade och knappast
möjlig annat än hos en, hvilkens härstamning
är ledd från en engelsk fader, en skotsk
moder och som bakgrund en kreolska. Det
brusande blod han ärft färgar hans dikt med
blodröda strimmor, hvad helst han skrifver,
och så naturlig är hjärteblodsfärgen för
honom, att hans hustru därför liknat hans
dikter vid granatäpplen, djupröda innerst.
Detta brusande blod ger dem alltjämt
pulsslaget af ett oförbränneligt lif, och då lif är
hopp, äga de också pulsslaget af ett
oförbränneligt hopp. Så besegrar Browning det
spekulativa Hamletsdraget och tankens kranka
blekhet, så att själfva tanken hos honom blir
lefnadsfrisk, liksom hos Shakspere vagabondiskt
sorglös, äfven därigenom är han hoppets skald.
Beläst som få, grubblande, mångsidig,
musiker och målare på samma gång som diktare,
en evig resenär, som helst vistades i södern,
när han ej bodde i England, kände han
jublande inom sig den gigantiska, glada
hoppfullhet, som tillhör ett världens barn,
intresset för allt, världshemmastaddheten. Inför
denna lifsfriske grubblare föllo alla till fota
— han eröfrade England och Amerika,
räknade vänner och beundrare öfverallt, och
redan medan han lefde, bildades
Browning-klubbar för att diskutera och kommentera
hans skrifter, och efter hans död bedrifs det
ren afgudadyrkan med hans minne. Han är
den störste näst Shakspere, säga hans
beundrare, och det finns vissa mäktiga vingslag
hos honom, som förklara detta ord. Han
har Shaksperes kraft utan att nå till
Shaksperes klarhet. Hans dikt omfattar också
denna stora, lifomspännande horisont, som
är den gamle store britten egen, och som
hvarje stor diktare behöfver. Browning är
lyriskt djärf med fantasiens behof att
sammantränga och omdikta. Han måste för att bli
sig själf undvika prosans långsamhet i
uttrycksform. Han måste förkorta perspektiven,
återge lifvet i utrop och i taflor af vild kraft.
Han måste måla en lifsstämning i själfva
kokpunkten af dess lif. För Browning är
dikten idel lyrik och dramatik, idel
själshändelser, kriser, extaser.
Och all denna hetta, denna passion är dock
så andaktsfull, så hänsynsfull och så
oskuldsfullt glad, som om den passionerade diktaren
lefde i en kyrkas svala frid, i stället för att
han evigt vistas i det mångbrusande,
mångfrestande lifvet. Detta därför att lifvet för
honom är en helgedom, han uppfattar det
som innerst kärlek, det är utveckling och
strid, men det är alltid kärleken, som segrar.
Browning är optimist, optimismen är kanske
hans vidskepelse. Kärlekens kraft är en hem-
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
