Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ett jaktminne från Afrika. Af Erik E:son Rålamb. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456
ERIK F.rSON RÅLAMB.
långt sedan den var slutad sutto vi kvar
kring elden för att vid en kopp »kaua»,
kafte, utbyta jakthistorier och
iakttagelser med våra mörkhyade jaktkamrater,
som i en vid krets i sina pittoreska
ställningar och ljusa »bournous» bildade en
fantastisk grupp vid skenet af den
flammande elden.
Innan vi skildes för natten, anhöll
kaiden, att administratören skulle benåda
en fånge. Denne var en fattig beduin,
som mot sin vilja kvarhålles i lägret för
att hacka upp tufvor till att underhålla
elden med. Han vägrade emellertid att
göra detta samt hotade kaiden med sin
hacka. Ursinnig öfver hans
motspänstighet stegrade denne sin häst öfver honom
och red ned honom. Då mannen föll
under hästen, grep han kaiden med ena
handen om foten, medan han med den
andra blixtsnabbt ryckte knifven ur
bältet och måttade ett hugg mot hans ben.
Stöten felade, han öfvermannades genast
och bands samt dömdes att följa vår
karavan till stationen för att där uttjäna
sitt straff. Administratören, som ogärna
ville återtaga en fälld dom utan särskild
förevändning, fann en önskad sådan i min
förbön. Mannen leddes fram, och det
förkunnades, att administratören som en hyll
ning mot sin gäst skänkte honom
friheten. Ett glädjeskimmer flög öfver de
mörka, starkt markerade dragen. Han
nalkades, knäföll, kysste min hand, reste
sig och gled ljudlöst bort mellan
grupperna kring elden och försvann i natten.
Följande morgon i soluppgången
väcktes vi med en kopp »kaua». Hästarna
sadlades, och efter de öfliga afskedshäls
ningarna sutto vi upp för att återvända.
Det var med en känsla af saknad jag
vände hästen mot de blånande bergen
som begränsade öknen i norr, en saknad
öfver att de voro slut dessa härliga
jaktdagar med de mörkhyade beduinerna i
öknen.
afton i lägret. skiss i olja af erik f.:son rålamb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
