Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kärlek. Af Tor Hedberg - Christopher Jacob Boström. Af Allen Vannérus. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEK.
33
men den som älskar går med blottadt
bröst;
var viss — förrn kvällen sina sår han
ansar.
Jag ock gick segerglad på okänd stråt,
nu sitter jag och blöder invid vägen,
ett nödrop blef mitt djärfva rop: framåt!
och segerkransen är som förr en sägen.
Förtärd af längtans osläckbara törst
jag fjärran ser det mål, så nära hägrat,
och jag förstår, att segern vinnes först,
sen stoft af släkten öfver mitt sig lägrat.
Dock, ännu har jag blod att ge till pris,
och ännu klappar hjärtat i min sida;
jag valet ser; af skadan än ej vis
jag väljer kärlek, fast jag väljer lida.
Och hellre än att oskadd lifvets höst
till möte gå, till döden långsamt kallna,
jag själf vill trycka spjuten i mitt bröst,
ty vägen går blott framåt öfver fallna.
Tor Hedberg.
CHRISTOPHER JACOB BOSTRÖM.
AF ALLEN VANNÉRUS.
Med 3 bilder.
DEN i januari 1797 — den 1
januari 1897; ett århundrade är
verkligen förflutet, sedan
Boström föddes, den tänkare, hvilkens ande
alltjämt sväfvar öfver den svenska
filosofien. Och historien har i viss mening
redan fällt sin dorn öfver honom. Den
är, som sig bör, monumental. »Han är
Sveriges störste filosof och en af de
störste tänkare, som något land har att
uppvisa, förenande med det fulla
genomträngandet af filosofiens tradition en sällsynt
vetenskaplig själfständighet».*
Ja, låt oss antaga, att Boström
verkligen är denne store inom tankens värld!
Ty, till hvad skulle det väl gagna att
i ett fall, som detta, hålla sträng räfst
med historiens apoteosering och beröf-
* Axel Nyblaeus, Den filosofiska
forskningen i Sverige, D. 4, s. 1.
’Ord och bild, 6:e årg.
va död man något af hans vunna ära?
Det är ju meningen, att äfven de döda
skola lefva; må de dä, om möjligt, lefva
med det potenserade lif, som har
storhetens idealitet öfver sig. Och inom det
andligas sfär är den personliga storheten
verkligen det största.
Stor i icke ringa grad var nog
Boström. Hans storhet var dock icke af
det slag, som yttrar sig så att säga
centrifugalt. Han grep icke på något
osedvanligt sätt in i det yttre, han var ingen
titan, hvilken älskade att löpa till storms
mot världen och ännu mindre mot Gud.
Boström sökte sig i stället inåt och uppåt.
Och här ligger hans storhet i den nära
nog spontana träffsäkerhet, hvarmed han
grep sitt systems arkimediska punkt, i
den dristighet, med hvilken han ut från
denna skapade sin underbara filosofiska
värld samt i den resoluta trygghet, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
