Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Skånsk vår. Af Paul Rosenius. Med 4 bilder af Bruno Liljefors - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 246
paul rosenius.
brunt flor af bladknopp. Det sjunger en
sång däruppe, en tusenstämmig brusning,
där hvarje kvist har ton, ett nynnande
som från världsalltet om vårarnes
orubbliga evighet. Och fram och åter
svänger grenverket, i stilla rytm, som
vaggade det in i upplösningens hvila det
sista löfvet, som föll till jorden.
Under gamla svarta granar och
under lärkträd, som skjuta ljusgröna
barrknippen, höja sig öfver markens barrträd
harsyrornas förstlingar, hallonstänglar
veckla ut sina blad, och mossfläckar
svälla och ljusna. Granar slå ring kring
en sänk fläck. Därinne stå purpurmatta
skyar om ungbjörkars lafklädda skelett;
där pöser mossan, gul och grön, och
blåbärsriset skjuter knoppar.
Himlen är åter mulen, mera hotfullt
mörk än förr. På andra sidan om en
liten vattensamling ser jag en
rådjursflock skrida fram i rad med bocken i
spetsen. Den går in i en grandunge just
som ovädret bryter lös. Äfven jag
söker skydd därinne. Det trillar och
smäller mot markens barr, när stora hvita
korn susa ned mellan granarne eller
studsa från grenlagren. Det piskar och
ryker på åkerjorden utanför och lägger sig
hvitt i plogfårorna. Det smattrar doft
mot torpets små fönsterrutor och risar
obarmhärtigt stickelbärsbuskarnes nya,
mjuka blad. Vattensamlingens yta är
endast prickar och ringar, svarta
prickar och svarta ringar, där vattnet ligger
glänsande som smält bly, men
silfver-glittrande, där det ligger svart i skuggan
af granarne, svart mot sälgträdet med
svafvelgula hängen.
IV.
Det är första söndagen i maj.
Skogen har tätnat. Bokarnes
knoppar hafva svällt och blifvit stora. På
solvärmda ställen sticka fram ur
knopparnes spetsar små fina ljusa fjun och
en flik af ett hoprulladt, ljusgrönt blad.
Och mot det bruna knoppfloret och mot
dagern, som dämpad tränger in i den
fuktigt ljumma luften, lyser här och där
ett stänk af utslagna kvistar på alm och
lind. Kring hasselbuskarnes spön står
det skyar af halfgångna blad,
videbu-skarne vid skogssjön äro grågröna af
honax, och hanhängena stå färdiga att
falla.
Marken är grön af sippors blad och
stänkt i hvitt och gult af deras
blommor. Den har olivgröna fält af saftiga
bingelstånd och små rabatter af
ekorr-bärs- och konvaljeblad. Den har fläckar
mot löfbädden af spädgrön harsyra med
violettådriga blomkalkar, af violers
mörk-bladiga stånd och varmblå blommor. Och
spindlar löpa öfver löf och strån.
Skogsbäcken rusar fram mellan
albuskar med små, dystert brungröna blad
och torra slokande hängen, och
gull-pudran frodas på de fuktiga bräddarne.
Öfver spirande stånd af bäck ärenpris ilar
det brungrå gyttjemängda vattnet, förande
på sin yta vattenbubblor och torra löf,
som här och där fastna vid
svärdslilje-ständ, vid kabbalök och vid blommande
starrgräs.
Ifrån bäcken höjer sig långsamt
ungskogens mark t’11 en ås, och däruppe
resa gamla bokar högt mot himlen sina
knoppfyllda kronor. Dit kommer
skogsdufvan seglande och sätter sig i en topp.
Och högt öfver kronorna sväfvar en
orm-vråk på orörliga vingar, sänker och höjer
sig i spiraler och utstöter pipande,
missnöjda ljud.
Annars är det tyst och stilla. Blott
en gång emellan slår en bofink en
dämpad förstulen drill, och en talgoxe kan
låta höra ett entonigt lock. Det är
högtid och fullt af väntan i skogen, ty
fåglarne börja reda sina bon.
Men ifrån dansbanan tränga halft
svärmiska, halft äggande ljud af fioler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
