Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den stora hafsormen. En utredning af dikt och verklighet af Carl Forsstrand. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den stora hafsormen.
485
hafsormen sådan den sågs af hans egede och afb1ldades af bing.
ven för människan farliga förmögenheter.
Redan de jämförelsevis små arterna af
si. Octopus äro mångenstädes, såsom vid
Medelhafvets kuster och i Västindien,
mycket fruktade för sina onda bett och sega,
slemmiga armar, och deras släktingar
bland de tioarmade bläckfiskarne måste
med sina snabba rörelser och sin
utomordentliga muskelkraft vara fruktansvärda
fiender, i synnerhet som de stundom nå
en mycket betydande storlek. Det är
också utan tvifvel de som ligga till grund
gor kritik, anser, att det med
inblandning af åtskilliga de jättelika
bläckfiskarne tillkommande attribut varit en
annan djurart som gifvit uppslag till
biskopens skildring. Vi skola framdeles
se, hur Oudemans ger denna djurart en
plats i det zoologiska systemet, som, om
den visar sig berättigad, beröfvar den
stora hafsormen nästan allt ormlikt utom
namnet.
Äfven Konrad von Gesner,
1500-ta-lets store naturforskare, upptager Olaus
för ett annat af de nordliga hafvens
fabelväsen, den förfärliga kraken, hvilken
bör nämnas i detta sammanhang såsom
ofta förblandad med den stora hafsormen.
Då de stora kalmarerna simma i
vattenytan, ha de också med sina utsträckta
och efter vågorna sig buktande armar
ett onekligen ganska ormlikt utseende.
Emellertid har Olaus Magnis stora
hafs-orm både i ord och bild en alldeles säregen
skapnad, och dr. Oudemans, som mer än
någon annan underkastat hithörande frå-
Magnis beskrifning, men sedermera
påträffa vi inga särskildt märkvärdiga
uppgifter om den stora hafsormen förrän
på 1700-talet. Det är Hans Egede,
Grönlands apostel, och den bekante
Bergensbiskopen Pontoppidan som nu taga
till orda i ämnet. I sin Det gamle
Grönlands nye perlustration eller
naturel-historie, Köpenhamn 1741, skrifver Egede:
»Hvad andre söe-vunder og monstra er
angaaende, da melder vel Tormoder udi hans
Historia Grönlandica ex Speculo Regali Islan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
