Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 8, Aug. - Musik. Högtidstal, hållna i Musikaliska Akademien af Oscar Fredrik. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGBOKEN.
61
MUSIK.
HÖGTIDSTAL, HÅLLNA I MUSIKALISKA
AKADEMIEN AF OSCAR FREDRIK.
DET har ett eget intresse att, med
minnet ännu friskt af den vältalighet,
hvarmed konung Oscar senast vid skilda tillfällen
denna sommar tjusat icke blott Sveriges och
Norges folk utan äfven sydliga folkslags
söner, öppna den lilla elegant utstyrda volym,
som innesluter de tal, med hvilka dåvarande
hertigen af Östergötland, den vittre Oscar
Fredrik , för vid pass trettio år sedan
celebrerade högtidsdagarne inom den akademi,
som då stod under hans presidium. Man
skall, om man tar sig tid att genomläsa dem,
i dem finna samma poetiskt sirade språk
kring en kärna af ädel metall, som ju också
utgör det kännetecknande för konung Oscars
vältalighet. Blott är väl nu kraften och
konkretionen, den genomgående klangen af stål än
mer utpräglad.
Hvad som kanske är det mest
genomgående draget i dessa tal, af hvilka hvart
och ett afhandlar ett mer allmänt, på sidan om
akademiens verksamhet liggande ämne, är
deras svenskhet. Redan i det första
högtidstalet möter oss följande verkligt klassiska
skildring af våra folkvisors art: »Den
nordiska folkmusiken intager bland öfriga
länders och nationaliteters ett framstående rum.
Hon utmärker sig genom omväxlande rytm,
stor harmonirikedom och framför allt genom
den renhet och sanning, hvarmed hennes
melodier afspegla vår allvarliga natur och
vårt egendomliga folklynne. Söderns yppiga
slätter, dess folkrika städer och bygder vore
ingen för henne passande ljudbotten, intet
fält, der hon kunde rätt utveckla sig. Våra
folkvisor äro enkla genljud från de djupa
skogarne, de höga fjällen, de mångvikade
insjöarna, de strida, brusande forsarna. De
tyckas riktigt hemma i de kalla, långa
vinterkvällarne kring furuvedens sprakande brasa
på spiselhällen, de tyckas älska att låta sig
höras långt från människoboningar i nordens
bleka och ljumma sommarnätter. Någon
solglöd röja de icke men så mycket mera varm
innerlighet och okonstlad känsla».
Man ser, att den furstlige talaren här
tänkt på våra vemodiga visor och mindre på
våra karakteristiska polskor och andra dan-
ser, men hur sannt skildrar han dem ej, och
hur vältaligt! »På nationel grundval bör den
svenska tonkonsten byggas», fortsätter
talaren och tillägger: »Om denna Akademi
hyllade andra läror, skulle hon förneka sig själf
och icke kunna kallas svensk.» Akademien
skulle helt visst än i dag hafva godt af att
behjärta dessa kärnfulla och manliga ord.
Hör vidare i talet vid Akademiens
sekular-fest följande hänförda beskrifning: »Vårt
Sverige är en härlig ljudbotten för tondikt
och sång! Själfva naturen inbjuder därtill.
Hafven I ej hört dubbelhafvens vågor slå
emot skären, det är musik i dem! Det är
musik i älfvarnas brusande forsar, när de ur
våra djupa skogars famn längtande ila ner
emot fjärran kust! Det är musik äfven i
den lätta aftonfläkt, som smyger mellan den
täcka insjöns uddar och vikar och susar bland
safven vid de leende stränderna; det är musik
ändtligen i ekens krona, när den framhviskar
sin ljusa midsommarnattsdröm! Och folket,
som bor i detta land, det har af ålder ägt
ett hjärta öppet för tonkonst. Det folkets
sånger hafva tagit intryck af nordens natur.»
Som man fmner, är det den svenska strängen
som alltjämt vibrerar kraftigast på den
furstlige skalden-talarens lyra.
Dessa tal afhandla för öfrigt skilda ämnen,
af hvilka några allt fortfarande äro aktuela.
Så gör det ett egendomligt intryck att fmna
Oscar Fredrik redan för 30 år sedan-ifra
för införandet af en mer rytmisk koralsång
och det med den kraft och skärpa, som
framgår af följande citat: »Det är ju klart, att,
då långsamheten får taga öfverhand, blifver
intrycket söfvande, kanske till och med
pinsamt, och svårligen förmår mängden sålunda
sjunga flere verser i en psalm utan minskad
andakt», — en reform som det än i dag icke
lyckats konung Oscar att till fullo genomföra.
1 ett annat tal redogöres för Helmholtz,
epokgörande »Lehre von den Tonempfindungen.»
1 åter ett annat bryter den furstlige talaren
— själf sångare — en lans för
respekterandet af språkets lagar äfven i sången. Kan
det med kännedom om den seghet, hvarmed
gammal slentrian alltid förstått att hålla sig
kvar, öfverraska, att det språkförvrängande
sångsätt, mot hvilket Oscar Fredrik för 30
år sedan kände sig manad att uppträda, än-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
