Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 12, Nov. - Ur bokmarknaden - Af K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGBOKEN.
91
Nenne Moberg, Kurt Rudnås, I. Helsingfors,
Söderström & C:o.
Det starkaste intryck denna roman —
eller kanske snarare berättelse — lämnar
efter sig, är en känsla sammansatt af
ovisshet och otillfredsställdhet. Troligen ett
debutarbete, är den tämligen dilettantmässigt
skrifven; stilen är ojämn, kännetecknas
stundom — isynnerhet i berättelsens förra
hälft — af en viss korthet, och rättframhet,
hvilken verkar ursprunglig, men äfven ofta
— särskildt i samtalen och i senare
hälften — af en tröttande utdragenhet och
omständlighet; de flesta samtalen bestå af
långa, föga originela resonnemang eller af
intetsägande hvardagsuttryck.
Denna skillnad mellan bokens början
och slut äger rum äfven i andra afseenden.
Så länge Kurt Rudnäs själf är den enda
medelpunkten, håller han intresset vid lif;
han är en idealyngling, visserligen rätt naivt
men sympatiskt och ofta vackert skildrad.
Men senare får han en rival, en sjuk finsk
teolog (Kurt själf är son till en svensk
biskop); det »lyckoomslag» i Kurts lif,
hvartill denne blir anledning, är alltför svagt
motiveradt, den stackars finnen alltför
känslosamt och blödt tecknad. Kurts senare
öden äro dessutom alltför skisserade och
löst antydda, deras nödvändiga
psykologiska sammanhang är ej nog framhållet;
följden häraf blir, att afslutningen verkar
för litet trovärdig, för tillfällig och
omotiverad — d. v. s. både konstnärligt och
psykologiskt otillfredsställande.
Pä titelbladet står siffran »I» — alltså
skall tydligen en andra del följa. Det är
svårt att gissa dennas innehåll, då den första
delen slutar med Kurt Rudnäs’ egen död.
K. E. F.
Jägaren. Illustrerad nordisk halfårsskrift, utgifven
af Hugo Samzelius. Jubileumshii/te. Sthm,
Wahlström & Widstrand i distribution.
Jag är ej jägare och kan därför blott
uttala en lekmans intryck af denna
fackkalender. Det förefaller mig emellertid
själfklart, att den ej blott är en bland de
gedignaste af de många
jubileumspublikationerna — endast själfva tillägnan tyckes
mig väl mycket närma sig den vanliga,
officielt panegyriska stilen — utan äfven
ett förstklassigt verk i sin art. Den
innehåller för öfrigt mycket af intresse och
glädje för alla, som ha en bit friluftskärlek
i själen, om de ock ej kunna räknas bland
den store Nimrods söner.
Till de roligaste och värdefullaste
bidragen höra historierna om »Svenska
regenter på jaktstig» med porträtt samt aftryck
af gamla jaktstadganden och berättelser;
vidare biografierna af djur- och jaktmålarne
Bruno Liljefors, Karl Uchermann (norrman)
och de fyra bröderna von Wright (finnar
— alla berömda jägare, tre äfven
framstående konstnärer). Den innehållsrika
volymen fylles för öfrigt af lefnadsteckningar
öfver talrika nordiska jägare, af en mängd
jaktskildringar och äfventyr, de flesta
åtföljda af porträtt af och biografiska notiser
om förf., samt af ett par poem, det ena
en ballad af Uhland, öfversatt af Gustaf
Meyer. Zach. Topelius har äfven lämnat
ett bidrag, »Minnesord öfver M. von Wright».
Häftet är rikt illustreradt; utom de
nämnda porträtten samt några teckningar
i texten finnas synnerligen vackra
reproduktioner (från Silfversparres nya grafiska
aktiebolag) af taflor af Liljefors — de två
härliga dikterna »Vårnatt» och »Hafsörnar»
—, M. von Wright, Karl Uchermann och
Axel Borg— »Förföljd», ett af hans
stämningsrikaste älgmotiv. Liljefors har äfven
ritat det stilfulla omslaget.
Någon skönliterär måttstock bör
naturligen ej läggas på en publikation sådan
som denna, hvilken framträder utan
skönliterära anspråk och till största delen är
skrifven af illiterate. Uhlands dikt,
Topelius’ »Minnesord» och de bidrag, i hvilka
man spårar utgifvarens egen penna, äro de
enda, hvilka höja sig öfver de öfriga och
till konstnärlighet.
K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
