Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den hvita boken. Af Rafael (förf. till »En passionshistoria»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HVITA BOKEN.
2 7
med min syster — då grå kopparmoln
flögo öfver en mörkblå himmel och högt
upp fladdrade skära vingar — luften var
mild och sval.
Hon satte sig vid vår brasa — och
då blef rummet heligt. Hon log — och
rummet vardt ljust — och hon talade —
och rummet blef fylldt med musik.
Då hon steg upp och gick vardt
rummet tomt och kallt.
Jag frågade Mary hvarifrån hon kom.
Mary svarade — och jag glömde det
—-och jag frågade och hon svarade — och
jag glömde det igen — ty det var icke
sannt — och jag blef bedröfvad.
Då hviskade den store anden att
Beatrice kom från ett land, där alla
människors själar äro som hvita lågor — det
ligger långt — långt borta — ingen vet
hvar. Jag sade Mary det och frågade
bedröfvad hvarför hon narrats.
Hon såg länge på mig och sade:
— Jag narrades inte — Johannes —
Helena är därifrån jag sade. — Men
Beatrice — som bor innerst i Helena —
kommer därifrån du sade.
Beatrice, Beatrice!
Pennan stannar nu — — — -— —
Det är åter en dag, och den bruna
boken lockar mig att tala. Den gamla
är stark och vacker -— hennes hvita hår
är uppsatt i nacken och faller ned på
sidorna — hennes klädnad är pärlor och
svart siden och frasar. Hon är lång och
smal och styf. Jag är rädd för henne —
mycket rädd och dansar ej då hon är
inne — och hon älskar ej mina fingrars
kastanjett.
Den store anden har aldrig sagt att
hon är vacker — därför ser jag det ej.
Men människorna böja sig inför henne —
ty hon är hög och. mäktig som denna
världens förstår, hennes blickar äro som
ett skarpt svärd och hennes tal är
förgörande.
Hon älskar den tjocka boken med
rödt snitt — hon pekar på den med ett
långt marmorfinger och säger: — I den
boken skall du läsa, Johannes — ty i den
bor Gud! Och hon ser på den hvita —
som jag trycker som en sköld mot mitt
hjärta — den i hvilken den store anden
bor — och hon säger: I den bor icke
Gud. —
Hennes blickar äro öfver mig med
svär makt. Jag öppnar rädd den svarta
boken med rödt snitt och söker Gud
bland de svarta bokstäfverna. Han ser
mörkt och hotfullt på mig, och jag
förstår intet — men jag läser och darrar.
När den gamla lämnar mig, sluter
jag ögonen — men vänder bladen med
mycket buller och är nära slutet — Jag
hörde den gamla komma och öppnade
ögonen —• och hon sade betvingade
— Läs högt — Johannes. Då läste jag i
bäfvan — Och jag var i andanom på
en sondag och hörde efter mig en stor
röst som en basun. Jag blef förfärad och
ville ej läsa mer -— men hennes blick
stod brinnande öfver mig och jag vände
bladet och läste. — Och den första
ängeln basunade, och vardt ett hagel och eld
bemängdt med blod och det vardt kastadt
på jorden och tredje parten trän vardt
uppbrändt och allt grönt brann upp. —
Min tunga förlamades af skräck och jag
stannade. Då satte sig den gamla vid
instrumentet och slog hårdt och ropade
högt — Halleluja! —
Men jag skrek till och flydde långt
undan och kastade mig på golfvet med
den hvita boken under mig — ty jag
fruktade att bladens guld och grönt skulle
nedslås och förtäras.
Då kom Mary och lyfte mig upp och
förde mig till härden och stängde många
dörrar och spelade på sin violin sä att
min själ fick ro och tröst.
■— Min syster — sade jag — hvarför
rädes jag den svarta bokens Gud?? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
