Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Två minnen af Henrik Ibsen. Af Gustaf af Geijerstam. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
honom af en ungdomsskara i ett privat
lag. Den store mannen blef plötsligt
meddelsam, och han strök ett par
gånger under talarens ord genom att lågt
och knappt säga: »Ja, netop 1» Hvad
han sedan berättade om sig själf, sin
diktning och vissa arbetens tillkomst,
faller inom förtroendenas område. Men
stämningen var sådan, att när Henrik
Ibsen bröt upp för att gå på Operans
festföreställning, hissades han i tamburen
i öfverrock och hatt och käpp af
samtliga damer. Victoria Benedictsson, som
ej kunde deltaga, log sitt bifall åt
hyllningen.
Men när jag sedan återsåg Henrik
Ibsen, satt han i en första radens loge,
omgifven af notabiliteter. Och hans
ansikte hade något af det uttryck, som man
oftast sett återgifvet på fotografier.–
I ännu högre grad fick jag intrycket
af denna andliga skygghetskänsla, som
mannen blott sällan helt kan bryta
igenom, på den stora fest, hvilken då gafs
i Stockholm, och där allt hvad vetenskap,
konst och litteratur ägde af
representativa män och kvinnor samlats för att
hylla den norske skalden. Festtalet hölls
af hr A. Hedin, och ingen, som var
närvarande, kan ha glömt det intryck, som
detta formelt fulländade men innerligt
tomma festtal frambragte på dem bland
åhörarne, hvilka älskade Ibsens diktning
i dess helhet och ej blott denna
diktnings förhistoria.
Det gjorde ett egendomligt intryck,
när Ibsen svarade. Så utförligt har han
sällan talat, så direkt tror jag knappast
någonsin han offentligen uttryckt, hvad
han innerst tänkt. Stilla och lugnt kommo
orden från hans läppar, och det lät, som
om den store tigaren med . en
ansträngning tvungit sig själf att en gång tala
ut. Hans tal var kort och återgifves här
efter Aftonbladets referat. Men ingenting
kan återgifva den våldsamma andliga
kraft, hvilken låg i orden, när de
uttalades så som då skedde.
Henrik Ibsen yttrade:
Mine damer og herrer!
Hjerteligst tak for al den venlighed, al
den imödekommenhed som jeg også denne
gang har modtaget beviser på her. Der
ligger en stor Lykke i følelsen at eje ett
större fædreland.
Men at svare udförligt på alle de for
mig så hædrende udtalelser jeg nyss har
hört — det ligger udenfor og over min
evne.
Der er imidlertid et særligt punkt deri,
som jeg vil tillade mig i korthed at fæste
mig ved.
Det er blevet sagt at også jeg, og det
på en fremskudt plads, har været med at
skabe en ny tid i landene.
Jeg tror derimod, at den tid vi nu står
i kunde med lige så god föje betegnes
som en afslutning, og at deraf er noget
nyt nu i begreb at födes.
Jeg tror nemlig, at naturvidenskabens
lære om evolutionen også har gyldighed
med hensyn till de åndlige livsfaktorer.
Jeg tror at der nu ret snart forestår en
tid da det politiske begreb og det sociale
begreb vil ophore at existere i de
nuværende former og at der ud af dem begge
vil vokse sammen en enhed, som forelöbig
bærer betingelserne for menneskehedens
lykke i sig.
Jeg tror at poesi, filosofi og religion
vil smelte sammen til en ny kategori og
til en ny livsmagt, som vi nu levende for
övrigt ikke kan have nogen klarere
fore-stillning om.
Man har ved forskellige anledninger
sagt om mig, at jeg er pessimist.
Og det er jeg også, for så vidt som
jeg ikke tror på de menneskelige idealers
evighed.
Men jeg er også optimist, for så vidt
som jeg fuldt og trygt tror på idealernes
forplantningsevne och på deres
udviklings-dygtighed.
Navnlig og nærmere bestemt tror jeg
at vor tids idealer, i det de går til grunde,
tenderer mod det jeg i mit drama
»Kejser og Galilæer» har antydet ved
betegnelsen »det tredje riget».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
