Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En museifråga. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MUSEIFRÅGA.
I29
Drager man den föreslagna gränsen
mellan Statens Historiska Museum och det
Nordiska Museet, då är namnet Statens
Historiska Museum fullkomligt
oberättigadt. Då är detta museum upplöst. Då
är en dom uttalad öfver det arbete, som
under de senaste sextio åren blifvit
konsekvent utfördt.
Detta är endast ett par exempel jag
har anfört. Jag kunde anföra otaliga flere,
men jag vill, af undseende för det
utrymme, som kan mig tillmätas, icke
upptaga dem. Härtill kommer, att
hvarjehanda föremål äro skänkta just till Statens
Historiska Museum, och jag har
anledning att vänta ännu flere, högst dyrbara.
Den moderna afdelningen af Statens
Historiska Museum omfattar icke endast
dessa ytterst dyrbara föremål, som
tidigare varit kunglig egendom. Den
innehåller mycket mera. Långt innan det
Nordiska Museet i sin första skepelse
uppkom, hade min fader och
företrädare börjat samla s. k. allmogeföremål,
dräkter och smycken. Det i början så
kallade etnografiska museet uppstod och
utgjorde en samling af sådana föremål.
Det var d:r Hazelius som upprättade detta
museum och däråt ägnade hela sin energi.
Min fader afstod från all täflan.
Föreståndaren för en statssamling är bunden
vid dess anslag, hvilka icke få
öfverskådas, föreståndaren för en statssamling
kan icke lika lätt som en enskild man
vädja till allmänhetens offervillighet, ty
han är alltid utsatt för faran att få till
svar: ni har ju staten bakom er.
Insamlandet af allmogeföremål för Statens
Historiska Museum afstannade, då
ändamålet tydligen skulle fyllas genom det
nya etnografiska museet, hvilket ju skulle
blifva på sitt sätt ett bihang och ett
mycket viktigt bihang till Statens
Historiska Museum, utan att därvid fråga ett
ögonblick förekom om något, som skulle
göra det nya museet i ringaste mån be-
Ord och bild, J:e årg.
roende af det gamla. Men det gamla
museet upphörde då att söka förvärfva
allmogesaker — det var ju bäst att de
förenades på ett ställe.
Sedan dess har jag, när jag blef
riksantikvarie, i en förut anförd afhandling
framställt mitt program för det
historiska museet sådant jag tänkte mig det
böra vara. Sedan dess har programmet
för det Nordiska Museet blifvit
utvidgadt. I det förra fallet upphörde all
konkurrens, när det etnografiska museet
kommit till stånd. I det senare fallet vill
jag icke ingå i någon diskussion i fråga
om ancienniteten, ty jag kan icke hafva
någon aning om hur tidigt d:r Hazelii
planer för tillökningen af det
etnografiska museet kommo till stånd.
Men i samma ögonblick som han
började samla annat än allmogeföremål,
kom han i täflan med Statens Historiska
Museum, ty redan tidigare hade
samlingen af historiska föremål, d. v. s. från
historiska personer härstammande
föremål, hvilka i högsta grad voro ägnade
att belysa så väl seden den tiden som
tekniken, börjat ökas med föremål, som
icke stodo i förbindelse med historiska
personligheter, som bidrogo till att belysa
såväl seden som tekniken. Därmed har
fortsatts till den dag i dag är, om jag
än under konkurrensen med Nordiska
Museet har företrädesvis vid inköp för
Statens Historiska Museum fäst mig vid
sådana föremål, som haft å sig fästadt
ett visst årtal. Dessvärre hafva de
inskränkta lokalförhållandena gjort det för
mig omöjligt att ordna den moderna
afdelningen af Statens Historiska Museum
så, som jag vill hafva den ordnad.
Min faders tanke var — och den
tanken är äfven min — att Statens Historiska
Museum skulle visa svenska folkets
utveckling från den första tid, då
människor funnos i Sverige, och intill nutiden.
Nutiden är ju ett tämligen sväfvande be-
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
