Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Patriotism och läseböcker. Af Ellen Key. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träffar man Topelius, åt hvilken däremot
mera plats blifvit beredd i läsebokens
poetiska afdelning. Allra minst hafva de
svenska läseboksherrarne brytt sig om att
lära något af Topelius. Jag tänker nu
icke blott på hans Läsning för barn — af
hvilken ju något är medtaget i Småskolans
läsebok — utan på hans redan 1875
utgifna Boken om vårt land, den
svensk-finska folkskolans läsebok. I denna gaf
Topelius ett godt föredöme af enkel,
folklig kunskapsmeddelelse, och han lät där
folkets sång och saga rikligt flöda. I vår
läsebok flödar endast det
moraliskt-sentimentala, det militäriskt-patriotiska, det
lutherskt-religiösa och — först och sist —
det pedagogiskt-korrekta. Själfva
illustrationerna utbreda en stilla tråkighet. Detta
kommer emellertid att bli annorlunda. Ty
den Norstedtska firman — hvilken är
maktlös gent emot den officielt stadgade
texten — ämnar i det afseende, där den kan
råda, helt och hållet omskapa läseboken.
Och som firman i herr Carl G. Laurin äger
en på det konstnärliga området lika fint
bildad som energisk entusiast, så kan man
hoppas, att Norstedt & söners storartade
uppoffringar komma att gifva ett verkligt godt
resultat. Några af våra främste konstnärer
arbeta för läseboken. Bruno Liljefors
lämnar t. ex. en hel serie af djurbilder, och
dessutom äro flera reproduktioner af
svenske målares taflor påtänkta. Man kan
endast beklaga, att allt detta goda skall slösas
på en läsebok, som är en nationalolycka.
En främling, hvilken intet visste vare
sig om Sverige eller om Norge, men i hvars
hand man satte hvartdera landets läsebok
för folkskolan, skulle med ledning af dessa
kunna göra egendomliga jämförelser mellan
de båda nationernas folklynnen och arten af
deras patriotism.
Hvad som först och främst faller i
ögonen är att den svenska läseboken är
namnlös, tillkommen genom en komité; den
norska — liksom den finska — skapad
af en personlighet, hvilken haft en stor
ledande tanke och följdriktigt kunna fullfölja
den genom hela arbetet.
Nordahl Rolfsen uttalar själf sin
grundtanke i företalet, och det är delvis med
hans egna ord jag här sammanfattar den.
Han har velat gifva barnen besked om
lifvet, mätta deras verklighetssinne och
bekämpa den ensidighet, som ett tungt
hvardagsarbete medför. Han har gjort det
genom att på fullt allvar anse litteraturen
och kulturen som hela folkets egendom,
genom att gifva folkets barn en inblick i de
sidor af människolifvet, från hvilka den
kroppsarbetande klassen vanligen hålles
utestängd.
Att samla motsatserna inom folket till
en stor harmoni genom att taga allt med
— det praktiska arbetet som det
religiösa lifvet, fädernas dådkraft som nutidens
konstnärliga skapande — och förbinda
detta nationela arbete med den stora
världsutveckligen, hvilken omfattar alla tider och
alla folk, — detta har varit utgifvarens
syfte. Det norska folket, som kämpar mot
en hård och nedtryckande natur,
måste lyftas genom att lära sig se och älska
denna naturs storhet, genom att intränga
i naturens lagar och känna dess krafter, som,
från att hafva varit skräckinjagande, blifvit
gagnande, emedan vetenskapen, släkte efter
släkte, fortsatt sitt arbete, och folk efter
folk vunnit kulturela segrar för hela
mänskligheten. Framför allt har utgifvaren velat
väcka det norska folkets stolthet öfver de
store män, som vuxit fram ur dess egen
midt, och lära barnen skatta deras verk.
Han har velat låta folket känna sitt eget
lynne i fornsagans enkelt utmejslade
gestalter, i folkdiktningens »eventyr» och visor,
i de fredliga stordåd, som ännu i dag
utföras, och han vill egga det att sätta sin
nationela ära i ett allt mer ökadt
samarbete med världskulturen.
Med denna plan för ögonen har
Nordahl Rolfsen arbetat. Han har varit
kraftigt understödd, först och främst af
professor Moltke-Moe, sedan af kandidat
Rasmus Flo, och han har haft flera af Norges
främste vetenskapsmän och diktare som
tillfälliga medarbetare samt Werenskiold och
andra af landets yppersta konstnärer som
illustratörer. Læsebog for folkeskolen —
som utgifvits på Jakob Dybvads förlag i
Kristiania — fullbordades 1896. Den är
delad i fem band. Det första afser
egentligen att väcka barnens läslust, hvilket
sker ej genom att predika utan genom
att roa. Denna sanning, fördold för våra
folkpedagoger — hvilkas barnpsykologiska
studier tyckas ha afstannat vid det
betlehemitiska barnamordet — är däremot
uppenbar för utgifvaren af den norska
läseboken. Nordahl Rolfsen är helt visst, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
