Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Giorgione och Turner. Af John Ruskin. Öfversättning af Frigga Carlberg. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tl’rner. oljemålning af \y. parrott. / Ruskin-muséet i Sheffield.
GIORGIONE OCH TURNER. 185
Han måste måla solen i hennes styrka
utan dimma. Om ni ser på Apollo, där
han dödar Pyton, skall ni märka, att
molnen äro blå och rosa såväl som
guldfärgade. Och om ni sedan vänder
blicken till Apollo i »Ulysses och Poly-
isynnerhet de förstnämnda till
fullkomlighet. Men ingen hade vägat måla,
ingen tycktes ens hafva sett scharlakan och
purpur.
Icke heller var det endast detta: att
se färg i fullt ljus, som skilde Turner
fem» — hästarna höjande sig öfver
horisonten — finner ni, att han icke stiger
upp genom dimma utan öfver den, liksom
segrande öfver dimma, tyckes det.
Turners egendomliga nyhet var
fullkomnandet af färgharmonien genom
scharlakan. Andra målare hade återgifvit
himlens blå och gyllene toner, Tizian
från hans föregångare. Hans mest
betydande nyhet som kolorist var hans
upptäckt af scharlakansfärgad skugga.
Det är sant, det finns ett solsken,
hvars ljus är guldfärgadt med grå skugga,
men det finns äfven ett solsken -— det
renaste — hvars ljus är hvitt och hvars
skugga är scharlakansfärgad. — Detta var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
