Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Syskon. Lustspel i en akt af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
KARL HEDBERG.
väninnan.
Ni retar lifvet ur mig! Ni har inte alls
beundrat mig, och jag bryr mig inte om er så
mycket som så!
löjtnanten.
Jag tror mera på hvad ett fruntimmer säger med
sin rodnad än hvad hon säger med munnen.
väninnan.
Det skall ni inte göra, när det gäller mig —
jag får ibland blodet åt hufvudet för ingenting.
löjtnanten.
Min bror har däremot den åsikten, att ni aldrig
rodnar utan att ha anledning till det — fast jag då
inte vet, hur han kan ha någon erfarenhet
därvidlag.
väninnan.
Er bror? Har ni kanske berättat de där
dumheterna för honom också?
löjtnanten.
Hm — nåja, för hans egen skull tyckte jag det
var bäst att ge honom en liten vink —
väninnan.
Nej, det går verkligen för långt! Om ni får
hållas, tror väl snart hela sta’n, att jag är förtjust
i er!
löjtnanten.
Nej, så lösmynt är jag inte — men man har
ju vissa förpliktelser mot sina anhöriga.
väninnan.
Det var således därför som —
löjtnanten.
Som hvad?
väninnan.
Ja, det är det samma! Men ni bär er i alla fall
riktigt skamligt åt!
löjtnanten.
Det var mitt goda hjärta som förledde mig —
jag ville inte att han skulle gå och bli olyckligt
kär i er.
väninnan.
Ar ni då så säker på att han hade behöft bli
det?
löjtnanten.
Ja, jag misstänker att — nej, hör nu hvad
menar ni egentligen?
väninnan (oskyldigt).
Inte något annat än hvad jag säger!
löjtnanten.
Ja, men jag tyckte att ni uttryckte er litet
tvetydigt — och så ser ni så besynnerlig ut!
väninnan.
Gör jag?
löjtnanten.
Jag tror till och med att ni rodnar — alldeles
som i middags. Fröken Linder, hvad vill det här
säga? Var god och genast ge mig en förklaring!
väninnan.
Förklaring — öfver hvad?
löjtnanten.
Öfver det sätt, på hvilket ni umgås med unga
herrar — det ser ut att vara högst märkvärdigt!
väninnan.
Ni pratar!
löjtnanten.
Nej, antingen måtte ert hjärta vara mycket
rymligt, eller också har ni konster för er, som äro
minst sagdt oförsvarliga.
väninnan.
Det kan väl inte vara ert allvar?
löjtnanten.
Jo, fullkomligt! — Och hur som helst så
släpper jag er inte, förr än jag fått reda på, hur det
förhåller sig med den här saken — det är min
rättighet!
väninnan.
Men jag har ju redan sagt er, att det inte var
för er skull som —
löjtnanten.
För hvems då — det skulle roa mig att höra.
väninnan.
Det säger jag inte!
löjtnanten (retsamt.)
Nej, det har väl sina skäl! — Alltid en tröst.
väninnan.
Ja, för då gör ni bara narr af mig — utom det
att ni går och skvallrar för alla människor!
löjtnanten.
Nej, inte om ni håller er till sanningen:
väninnan.
Är det säkert, det?
löjtnanten.
Parole d’honneur!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
