Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 8, Aug. - Ur bokmarknaden - Af E. G. - Af K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGBOKEN.
i I
länge är tämligen förtrogen med sin Moliére.
För den som af honom ej känner mera, än
att han sett en eller flere af hans komedier,
men som tillika är mottaglig för litterära och
dramatiska intryck i en gammal form, bör
det vara en högtid af nöje. Isynnerhet ville
jag anbefalla ett sådant studium af denna
monografi öfver världens förnämste
komediförfattare åt hvarje skådespelare och
skådespelerska; det kan för dem vara at stor nytta
att få någon sammanhängande kännedom om
Moliére samt om det bon sens, som
oblidke-iigt förföljde tidens skrymteri, humbug och
förställning — Tartuffes — läkarnes — de
bedragne äkta männens — vivörernas och de
preciösas. Härigenom vinnes visserligen ingen
kännedom om den stil, i hvilken Moliére bör
spelas, men man börjar komma under fund
med det sätt, hvarpå man bör förstå honom,
och de sätt, hvarpå han så ofta missförstås.
E. G.
Anna Wahlenberg, Bindande band. Berättelse.
Stockholm, Albert Bonnier.
Denna roman är en ny länk i en redan
förut ganska lång kedja, hvilkens föregående
länkar äro tre romaner, lika många dramer,
en sagobok och fem skissböcker.
Skissen är nog af dessa olika områden
det, där författarinnan lyckas och innerst
äfven trifves bäst. Hon är ett 8o-talskynne,
en vaken och objektiv iakttagare och
»verklighetsskildrare», hvilken åskådligt och säkert
på samma gång som lifligt och ofta med en
krydda af gemyt och kvickhet berättar ett
lifsfragment, en situation, en hvardagshistoria
eller »så kallad bagatell». Det är en mycket
naturlig begränsning, att handen blir
osäkrare, skaparkraften mindre spontan och jämnt
flödande, då skissören stundom lägger upp
en större duk och samlar utkast och skisser
till en omfångsrikare och mer utförd
komposition.
Detta intryck, som åtminstone en af de
föregående romanböckerna redan väckt till
lif, bestyrkes af denna sista, berättelsen
»Bindande band». Det är den gamla historien
om en hustru, som svikes af sin man; den
berättas i en stil, hvilken äfvenledes är
gammal och välkänd, oändligt omständlig och
uttänjd, i sin färglöshet närmande sig en
tråkigt juste och »oklanderlig» kriastil. Det
intressantaste och bäst lyckade är detaljerna
— en följd af hvad förut nämnts —; där
finns en del psykologiska observationer och
undersökningar, ärligt och omsorgsfullt
företagna och framställda, där finnas sympatiskt,
enkelt och rättframt förtaida partier —
såsom den gamla hedersgumman fasterns
historia (8:de kap.) —■ men trots allt förmår
förf. ej rycka läsaren med sig, ej tvinga
honom till något starkare medkännande med
dessa små själar och deras affekter, ej ge
dem lefvande lif eller en fast och egenartad
gestalt. Jag står åtminstone kall såväl inför
hjältinnan -— trots hennes lidanden, hvilka
i minnet kvarlämna ett intryck mera af
nervositet än af själspatos — som inför hjälten;
denne är en modern don-Juanstyp, och det
har varit författarinnans afsikt att teckna
honom så välvilligt och opartiskt som möjligt,
att analysera och förklara hans karakter enligt
principen »förstå är förlåta». Detta oaktadt
saknar hans bild fullt klara konturer, och
man har svårt att upptäcka det djup, som
enligt förf:s utsago gör hans ögon så
själfulla och oemotståndliga.
Romanen lider för öfrigt af upprepningar
— händelserna verka stundom t. o. m. som
nya afdrag af samma kliché — och liknar i
det hela en realistisk målning, fotografiskt
trogen och »lik» visserligen, men också
fotografiskt blek och mekanisk.
K. E. F.
Robert Louis Stevenson, Från Söderhafsöarna.
Olalla. Två noveller. Stockholm, F. & G.
Beijer.
— -— : John Nicholsons olycksöden, En julhistoria.
Öfvers, af Hans Cavallin. Stockholm, F. & G,
Beijer.
Mig veterligt äro endast tvenne alster
af Stevenson förut öfversatta till svenska
— »Doktor Jekylls hemlighet» af Anna
Geete och »Markheim», som inleder Edv.
Alkmans samling »Engelska noveller».
Berättelserna »Från Söderhafsöarna»,
»Olalla» och »John Nicholsons olycksöden»
— tolkade af den flitige och skicklige
Kiplingöfversättaren Hans Cavallin med
ledig och van hand, om denna hand också
ej gör intryck af att vara lika känslig och
träffsäker som Alkmans — stå konstnärligt
sedt ej fullt så högt som de ofvannämnda,
men äro lika mättade af färg och lif och
af en spänning, som bäres nästan af hvarje
ord — den är en stark och jämn vind,
som tar alla våra tankar och blåser dem
med sig likt torra höstlöf.
»Från Söderhafsöarna» är en
äfventyrs-novell, fylld af präktig exotisk lokalfärg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
