Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 9, Okt. - Ur bokmarknaden - Af K. E. F. - Af Hj. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
DAGBOKEN.
för författaren betydelsefullaste minnena från
ett långt lif i »det allmännas» tjänst. Det är
en kortfattad, sporadisk dagbok — ej att
jämföra med t. ex. en Louis c’e Geers utförligare
memoarverk — i en klar och tämligen torr
ämbetsmannastil och en fega personlig, men
till gengäld fint anspråkslös ton; så t. ex.
kallar sig själfbiografen ej ens »jag», utan
berättar om »Asker», »vice häradshöfdingen
Asker», »borgmästaren», »borgarståndets
talman», »landshöfdingen» o. s. v. Minnena
härröra till allra största delen från riksdagen
och utgöras dessutom af episoder ur Sveriges
offentliga lif från i 830- till början af 1 880-talet
—- festligheter och folkrörelser i Jönköping,
där den förra delen af förf:s lefnad förflöt,
tal och upppvaktningar, kungliga
förmälnin-gar och kröningar, eldsvådor i norrländska
städer, järnvägsstrider m. m. Alla skildrade
i korta och enkla drag, men stundom gifvande
rätt intressanta inblickar mellan kulisserna i
en gången tids teater. K. E. F.
L. Collijn och G. Collijn: Lärobok i schack.
Stockholm. P. A. Norstedt & Söners förlag.
Till lycka för de många, som icke kunna
lefva och icke vilja dö, finns det en
medelväg; det är att tillbringa sin dag vid
schackbrädet. Ingen dryck ur Lethes dunkla
vatten har en säkrare verkan: skum af glömska
och sval likgiltighet breder sig skuggrikets
dager öfver din själ, och du glömmer
världen och allt hvad världens är: Dreyfusaffären,
anarkistmord och tidskriftsredaktörer, som vänta
på oförsiktigt utlofvade bidrag. Men lika
litet som det är en dödlig förunnadt att utan
erfaren ledning intränga i skuggornas rike,
lika litet lönar det sig för en profan att på
egen hand söka nå in till schackmysteriernas
allra heligaste. Schackspelets skuggvärld har
också den sin Styx, vid hvars strand de flesta
blifva stående utan att våga sig öfver; och
den Charon, som färjar de modigaste öfver
till den andra stranden, heter i Tyskland
P. R. von Bilguer, men i Sverige heter han
herrarne Collijn, och priset för öfverfarten
är tre och en half oboler.
För att nu lemna schacklyriken och öfvergå
till vanlig prosa, så är herrarne Collijns
»Lärobok i schack» en alldeles förträfflig
vägledning i det intressanta spelets teori,
naturligtvis i främsta rummet afsedd för dem, som
hunnit öfver det allra första nybörjarstadiet.
Gamla schackvänner, som några år legat ifrån
facklitteraturen, skola här med förvåning och
kanske med vemod finna, att tiden har
farit hårdt fram med en del förr omtyckta
spelöppningar, särskildt med några af de
populäraste gambitspelen. Evansgambiten,
Mor-phys och Andersens favoritspel, förekommer
knappast längre i matcher och turneringar,
där det är fråga om pengar och ära.
Kungsgambiten med alla dess varianter har sjunkit
betydligt i kurs — »Cunninghams gambit»
är, för att taga ett exempel, så bortglömd,
att författarne icke ens ha funnit det
nödvändigt att taga den med i sin bok.
Utvecklingen synes gå i den riktningen, att de
framför andra s. k. »intressanta spelöppningarna»
med hvarje dag få allt mindre användning —
rätt naturligt, då dessa öppningar redan äro
genomanalyserade: deras kombinationer stå i
läroböckerna, och hvarje teoretiskt
orienterad spelare kan dem utantill. Moderna
spelare föredraga också regelbundet de
spelöppningar (Drottninggambit, Italienskt parti o. s. v.),
som tillåta en lugnare och jämnare utveckling
af spelet, och i hvilka de egentliga
kombinationerna tillhöra ett senare stadium och
alltså måste uppfinnas af spelarne själfva. En
särskild uppmärksamhet ha författarne, som
det var att vänta, ägnat den nordiska
gambiten, och det icke uteslutande af patriotism;
ty denna öppning är ju ett af de få
gambitspel, som ännu icke kunna sägas vara på långt
när genomanalyserade.
För lekmän har jag väl nu en stund bortåt
talat mesopotamiska. Må blott därför ingen
tro, att herrarne Collijns bok är skrifven på
det språket — den är skrifven på klar och
lättfattlig svenska, redigt uppställd och
illustrerad med en mängd förträffligt tryckta
diagram.
Hj. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
