Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 / 15 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Carl Snoilsky. Af Hellen Lindgren. Med 8 bilder - II

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fädernesland och ger honom äfven därute
känslan af fädernehem, och han
bekänner det själf både i Ginevra och
i Ater i Sorrento. Den italienska
bellmaniaden från hans tidigare år med
den stele, stränge lorden och hans
smäktande fru, som tillsammans åse ett
italienskt dansgille, är helt enkelt ett
mästerstycke och har blifvit det kanske
i första hand därigenom, att Snoilsky sett
de höggrefliga herrskapernas miner, hans
trötta min af att kunna allt och förakta
allt och hennes blyga missmin af
förtjusning, när den käcke fiskarpojken
Giovanni dansar. Ladyn känner en otillåten
tillfällighetslåga, som hon gömmer under
sju insegel men som dock får sitt lilla
minnesmärke i bladen i hennes skissalbum,
där Giovanni är afporträtterad på finaste
velin.

H. Hamnqvist fot. CARL SNOILSKY. 1898.

Snoilskys både första och sista kärlek
gäller framför allt dylika scener. Han blir
också aldrig åsikternas skald. Det är
en gammal mening, att det är bäst för
skalden att icke hafva några åsikter. Som
alla allmänna satser, hvilka gälla
människor, är den ett prat och en barnslighet
— åsiktsskalder kunna vara lika bra
skalder som några andra, och regeln
åsyftar egentligen att fördöma partikularister,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>