- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
16

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Carl Snoilsky. Af Hellen Lindgren. Med 8 bilder - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

partimän bland skalderna, hvarvid den är
ännu oriktigare, ty om någonsin riktigt
partitagande är tillåtet, är det just hos
skalderna. Kanske man skulle kunna ge en
kompromisslösning af frågan genom att
säga: skaldens ståndpunkt bör alltid
innebära en tro. En sådan tro har Snoilsky,
och han har uttryckt den såsom en viss
allmän sympati för det folkliga arbetet.
Han har gjort än mer: på
mångfaldiga ställen preciserat den som
antipati mot lättjans och nöjets
själfhärskarskap, och vill man alltså uttala ett
klander mot honom som indifferentism kan
det endast formuleras så, att hans tro
har iklädt sig så allmänna talesätt, att
han ej kan träffas af vare sig det ena
eller andra partiets förföljelse. Det
finnes en viss likhet mellan Snoilsky och
Ibsen, den store polemikern. Måhända
är Snoilsky i politiskt afseende
frihetsman, älskare af Garibaldi o. s. v., på
samma sätt som Ibsen är paradoxal
frihetsvän eller åtminstone tyckes vara det
— kanhända man får hos bägge
förutsätta en radikalism, som i
dagsreformernas småplock ser tröttsamma bagateller,
ej värda ett starkt slag och en stor
känsla.

Med afseende på Snoilsky är ett
säkert: att det märkvärdigas och det
storas innebörd för honom allt mera befunnits
liktydig med forntidens mäktiga kraft
eller de »svenska bilder», hvilka,
måhända omformade af folkfantasien,
återgifva historiens heroer i stora ideela
drag. Här har han tidehvarfvens
skeden likaledes i stor och sammanfattande
öfverblick. Är denna öfverblick, är
detta historiska sammanfattande falskt
eller sant? Därpå får idealismen ge
oss svaret, när den verkställt sin
själfpröfning med full uppriktighet.
Vackert blir svaret utan tvifvel, och dess
poetiska innebörd ligger redan utbredd
för våra ögon i Snoilskys Sveriges karta.
Till och med denna karta får för
hans tillbakagående blick betydelsen af
ett heligt barndomsminne. Här lekte
fantasien med punkterna och strecken
och färgerna på de olika landskapen,
här jublade oändlighetskänslan sina
barndomsdrömmars ja och amen till den
omogna tankens upptäcktsfärder,
vidtsväfvande, luftiga, utan mål eller hem,
men befolkade af oklara föreställningar
om fornvärldens mastodontiska gestalter.

Snoilskys sväråtkomlighet som
diktare ligger i hans motvilja mot att
uttrycka sin subjektivitet, det som han
talat om, när han sagt, att »känslans
helgedom hålls aldrig fal». Samtidens
lif blir af honom uppfattadt snarast med
en resenärs blick, en utanför ståendes
kritiska bedömande, och man får därför
alltid i viss mån gissa sig till hans inre
känsla, hans djupaste jagförnimmelse.
Men detta betyder naturligtvis icke, att
han icke äger skaldens barnasinne. Så
fort han ger sig helt, blir han en måhända
sällsam men alltid kraftig fortsättare af
götiskheten, hos hvilken dock en allmän
kulturgrund genomskimrar, moderniserar
och harmoniserar betraktelsesättet. Att
härvidlag han ej alltid framkallar en
nordisk harmonisk färgverkan af
ursvenskhet, får skrifvas på räkningen däraf, att
han är ett senare tiders barn. Det var
ju just samma anmärkning, som gjordes
mot Tegnérs Frithiofsdikt, att den var
för mycket af riddardikt, och samma
anmärkning om det europeiska,
romantiska, chevalereska elementet har
upprepats beträffande Selma Lagerlöf. Kanske
bör man tyda detta kritikens motstånd
så, att i vårt svenska lynne ligger en
motsats mellan borgarhem och adelsborg,
mellan studerkammare och balsal. Hos
Snoilsky är väl emellertid alltid
ursprungsnaturen den aristokratiska och det
mindre djupa folkligheten. Det är ett
nordiskt skaplynne hos Snoilsky, hvem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 17 23:49:27 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free