Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hofmannen. Af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOFMÄNNEN.
23
min innocenta Uppsalaglädje. — Vi äro
ännu ej på långt när kvitt, mon très cher
oncle. —
15 juni 1766.
Bunge och jag foro med systrarna
Spaas till Malmens källare. Vi
förtrakterade oss icke.
20 juli 1766.
Jag vet ej hvad som kommer åt mig
på sommaren — särskildt här på
Drottningholm, mitt humeur blir
svartsmut-sigt och sorgset. Jag söker böcker, som
stämma ihop med min passion och blir
rättnu en hel chevalier Ténébreux — oh
la sotte chose! Men det går genom
hofvet en sorts flygfeber, som kommer och
far. Morbus aulicus incurabilis skulle
ar-kiater Bäck säga. Jag har läst om
Pon-tinska träskens malaria. Det här är en
hjärtats malaria med frossa och brand.
Då blir jag sensible. Jag längtar till
Malteshus, längtar att épanchera mig i
en väns sköte, och Bunge blir min
souffre-douleur. Impossibla idéer vakna. Aurore
Bergstjerna! Hvarför fyller hon mig med
en sådan tendresse, la pauvre petite i sin
rustiqua enfald. Jag ser henne i
schäferhatt med lätta sommarfräknar i sin ljusa
teint, och hennes ögon och hennes hjärta
äro sincèra som hennes handslag. Mais,
mon cher Frédéric, pas de bètises! En
dotter till en fattig kapten på landet, ej
considererad för en vitten, med en enda
lakej, som lägger för och lägger det
andra på åkern också. Allons donc!
10 sept. 1766.
Offererad i dag att vara med i
drottningens cercle och höra lecturen. Hedern
omisskännligare än plaisiret. Det är ej illa
speladt att hålla på hjärterknekt och
dock uppmärksammas af damen. (Ty
mor och son hata hvarandra så cordialt,
som blott en drottning och en kronprins
kunna.) Men det gick, tack vare
conchy-liologien, d. v. s. vetenskap om snäckor.
Långsamt låter jag i hvar vecka ett par
snäckor, som bondungarne hemma i
Halland samlat, glida in i H. Majestäts
samling. Vive la conchyliologie!
ii okt. 1766.
Brita Aminoff har nu i höst plötsligt
fått renommée för att vara den vackraste
af våra hoffröknar. Jag vet egentligen
ej hvarför — det är en toquade som allt
annat. Gifta och ogifta seigneurer gå på
friarefötter, till och med allas vår farbror
Törnflycht med den klassiska podagern
i hasorna. Det är ett fjäs och ett
fnitter ikring henne och ett regn af biljetter
i hennes kammare. Jean-Jacques är
kärast af alla, så att det riktigt bränner
honom genom västen. Ridicult nog lär
hon ej vara insensible för den dumma
gossens affection. I går, när jag steg in,
sutto de alldeles bredvid hvarann och
läste samman en otvifvelaktigt touchant
passage i Milady Catesbys äfventyr, och
hennes lillfinger och hans pekfinger
amuse-rade hvarandra på papperet. Tänk om de
skulle knyta en chaine tendre! Det får
ej ske. Det skulle slå mig alldeles för
mycket ur brädet. Det får ej heta, att
Bunge är favoriserad af den skönaste
»de nos beiles», men Ungern! Tag dig
till vara, Eraste, att det ej går som i
comedien: Valère tar Dorine från dig.
Det spelet frestar mig. Pas pour la
petite! En ideal magerhet är kanske
klädsam för änglarna och för det celesta
galanteriet men inte här nere! Och Brita
utan paniers, det bör vara hvad
italienarne kalla ombra di caffé Men att göra
hennes conquète från sin bäste vän, utan
att han anar oråd, medan hela världen
eljes applauderar, det är en tour de force,
som passar mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
