Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hofmannen. Af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOFMÄNNEN.
25
majestätet. Befattningen gick länge i
Sternbergska familjen. Men min far har
tyvärr ej moyen att taga chargen. Och
det skär mig i hjärtat, att se den dyre
onclen ha entrée öfverallt och agera
pro-tecteur!
Och den dumma Arvid har ändå
kommit in vid drabanterna. Det lär ha
gått genom m:e du Londel och Högst
Densamme. Nu skall den kära tölpen
också giftas med Marie Charlotte de
Geer, för att få fickan full af Leufsta
guld. Men med risk att själf bryta
ryggen, dyre oncle, skall din ödmjuke
tjänare och neveu försöka bringa smolk i
den mjölken . . .
12 nov. 1766.
Jag är lycklig i dag. Ett vackert
grönt blad har flugit in i min kammare.
Jag vill gå utåt en ljus väg. Jag vill
råka någon, som jag får ge en almosa.
i dec. 1766.
Valère och Eraste voro
barndomsvänner, och världen såg dem ständigt
vandra arm i arm. Valère var lång och
spenslig med ett ansikte fullt af
expression och lif. Också var han aldrig i
tranquillité. Han pratade och badinerade,
dansade och fäktade, red och läste. Han
var förströelsernas själ, alltid till reds att
arrangera pique-niquer och assembléer,
hviska fleuretter i de skönas öron och
improvisera vaudeviller à la façon de
Bi-ribi. Eraste var lika stilla som Valère var
inquiet. Eraste var öm och tendre, gick
gärna silencieux i bosqueterna. Hans
blå ögon hade en cachet af mélancolie,
hans hjärta var sensibelt. Vid hofvet,
där de båda lefde, hette det: Valère
är en nöjeskavaljer, en petit-maitre,
ai-mable, men eljes intet, ty hans parole
är: Vive la bagatelle! Eraste är en
solid esprit, som kommer att gå långt, ty
han gömmer under den légèra ytan
des-seiner och orgueil.
Så hette det, och det motsatta var
fallet. Valère var en handlingens man,
förbränd af äregirighet, döljande en
ambition sans börnes under plaisanteriets
och bagatellens mask, kall
hjärnmänni-ska, spelande passionerad. Eraste var
sentimental bagatellier däremot, med
viljan paralyserad af sin sensibilitet, vek
och passionerad, sin egen imaginations
narr och rodocka.
Så hände det, att Eraste förälskade
sig i den vackra Dorine och gjorde
Valère som vanligt till sin confident. Men
Valère tog Dorine för egen del — par
amour-propre — af begär efter att
herska och lefva — par orgueil. Hela
hofvet klappade händerna, blott Eraste var
blind och fortfor att använda Valère till
sin confident och sin envoyé
plenipoten-tiaire. Så kommer Eraste en dag med
ansiktet allvarligt som efter ett fattadt
beslut och börjar: Valère, du är min
enda vän. Jag vill trolofva mig med
Dorine. Säg mig därför, hvarför du
hatar henne, eller af hvilken grund du
vet, att hon är en »coquette»? Valère,
som redan börjat tröttna på Dorine,
hvilkens stjärna dessutom begynt blekna,
sedan Celinde plötsligen stigit upp på
himmelen, ryckte på axlarne. Du är då
icke content, förr än jag blottar hennes
fausseté? Tu 1’as voulu, Georges
Dandin, hata blott icke mig efteråt. Du
känner Dorines stil. Se här en billet-doux
ifrån henne. Läs den! Eraste öppnade
med darrande hand det lilla brefvet och
läste: »Prinsessan Anémone väntar prins
Colibri kl. 9, då alla äro på Drottningens
Cour. Själf prétenderar hon migraine för
att få gå till sängs.» Eraste omläste
biljetten tre gånger, sade så stilla: Till
hvem är brefvet skrifvet? Till Clitandre,
svarade Valère nonchalant — och
nämde en ung sprätt, som Eraste hatade
och som Valère själf gärna ville
oskadliggöra, eftersom han med en viss fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
