Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hofmannen. Af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 28
OSCAR LEVERTIN.
Jean-Jacques och jag gå i
Drottning-holmsalléen och communicera våra
erotiska réussiter, och kaskaderna spela
sommarlycka bland alla de gamla gröna
träden.
i mars.
Brouillerie med Adolf Hamilton. Jag
vikarierade i går för öfverste
kammarherren, som är sjuk. Hofmarskalken var också
förhindrad, hvarför jag utan fråga skulle
åka i kungens vagn till börsassembléen,
men Hamilton prétenderade, att han
borde det som capiten vid drabanterna.
Lyckligtvis är kungen själf den störste
connaisseuren i fråga om etiketten, och den
insolenta lurken fick svälja förtreten i
tysthet. Min triumf var fint modererad,
med idel »mon cher», »mon cher», men
jag kände, hur mina ord stucko som
nålar. Ah nej, därför att man gift sig med
en mamsell Petterson, som går i små hvita
ridbyxor, för att visa problematiskt
vackra och i alla händelser omöjligen
fullblodseleganta ben -— så får man ändock
iakttaga en viss mesure i sina exigenser.
»Det är ej nog att vara hängd, man
bör ock höflig vara.»
3 mars 1774.
Elakartad gyllenåderskolik har tillstött,
och Pyrmontervattnet, som jag dricker,
ger mig ingen lindring. Oh, la pauvre
charogne humaine!
7 mars.
Knesebecks mercurialpiller och ingen
annan jouissance hela veckan.
10 mars.
Jean-Jacques reste redan i går till
landet — ty han bar jour först i juli, och
sedan han ärfde Elfsjö gamla slott och
blifvit rik, är det blott på drottningens
specifiqua bön som han stannar vid
hofvet. Han har blifvit en hel rustique landt-
junkare, som frossar af lagårdslukt och
våta långstöflar. Jag kände mig helt
rörd till sinnes, jag vet icke hvarför, när
han kom på congévisite till mig. Vi
hafva ju alldeles kommit ifrån hvarann och
mötas numera tids nog ofta eller — tids
nog sällan, hur man vill ta det.
11 mars.
Frossa och hetta omvexlande, precis
som i qvartana febern. Bäck har
konsulterat Schulzenheim, och i morgon slå
de åder, och sedan kommer väl turen
till herr Fleurants klassiska sprutor. —
Oh, la médecine, quelle farce,
malheureuse-ment pas si drole du tout pour les
assi-stants que pour les spectateurs!
20 mars 1774-
Jag har legat i fjorton dygn i feber,
är i dag uppe men kan på intet vis
sköta min månad hos kungen. Penibelt
att nödgas afstå tid och tillfälle till
andra, som af vänskap, reconnaissance eller
släktkärlek samvetsgrant komma att
passa på att stjälpa en så godt de
kunna. Hela dagen har jag skrifvit och
dé-chirerat igen billeten härom till kungen,
nu är den definitiv som följer:
Sire!
En sjukdom, som ytterst stammar
från Ers Kongl. Majestäts charmanta
opera och sedan visat en olycklig gout
för att complicera sig, nödgar mig att
söka orlof från min månad som
uppvaktande kammarherre hos E. K. M.
Jag behöfver ej säga med hvilken
sentiment af regret och sorg jag afstår från
hedern att få tjena Ers Majestät och
nalkas Ers Majestäts dyra person, men
mitt hopp är, att en dylik privation ej
mer skall behöfva hända mig. Mitt eget
ordspråk »Ce que Dieu veut, ne veut pas
le médecin» — ett af de rara proverb, som
behålla sin vérité, om de vändas upp och
ner — är föga encourageant, men med ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
