Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En nyupptäckt målning af Rembrandt i Sverige. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o
KARL WÅHLIN.
så stor fattigdom, att bouppteckningen ej
upptager annan kvarlåtenskap än hans kläder
och hans målareverktyg.
Vid tiden för Rembrandts frånfälle (i 669)
stod den prunkande och poserande
barockkonsten på sin höjdpunkt, och ju mera den
allmänna smaken fann behag i denna, dess
mindre fattade den af Rembrandts inåtvända
och grubblande lynne med dess nästan
religiösa naturtillägnelse och dess själfulla
vekhet, så fri från all falsk uppstyltning och så
rädd för alla stora åthäfvor.
Först under senare hälften af 1700-talet
började Rembrandts arbeten att göra ett
djupare intryck, att döma af den ifver, hvarmed
dåtida samlare täflade om dem, och de däraf
framkallade höjda priserna vid
konstauktionerna. Sedan dess har hans rykte varit i
ständigt växande, synnerligast i senare
hälften af vårt århundrade, och för de summor,
som i våra dagar betalats för enstaka verk
af Rembrandt, skulle en samlare i förra
århundradet lätt kunnat förvärfva ett stort
galleri af hans arbeten. Såsom en högofficiel
sanktion af Rembrandts nationela och
univer-sela betydelse kan man betrakta den stora
Rembrandt-utställning, hvarmed man i
Amsterdam förlidet år firade drottning
Vilhelminas myndighetsförklaring.
Hänförelsen för Rembrandts konst har
naturligt nog framkallat önskan att lära känna
hans konstnärliga och mänskliga utveckling.
Den moderna Rembrandt-forskningen inleddes
af den skarpsynte franske kritikern och
konsthistorikern W. Bürger. Den första på
källforskning grundade fullständiga
framställningen af Rembrandt gjordes på 1860-talet af
holländaren C. Vosmaer, som i ersättning för en
mängd gängse obestyrkta och fantastiska
sägner gaf grunddragen till en vetenskapligt giltig
bild af den store konstnären. Nyare forskare,
framför alla W. Bode i Berlin och A. Bredius i
Amsterdam, hafva sedan dess riktat hans
biografi med en mängd nya fakta, och efter att
under omfattande resor hafva ägnat
Rembrandts arbeten ett grundligt studium i första
hand har Bode kritiskt och kronologiskt
förtecknat hans målningar, som nu räknas till
omkring 550 stycken. Hufvudsakligen på
grundvalen af sina föregångares arbeten har
fransmannen Emile Michel utgifvit ett omfångsrikt
verk öfver Rembrandt, som torde innehålla
i det närmaste allt hvad man vid tiden för
dess utgifvande (1895) hade sig bekant om
honom och som med sin lättflytande fram-
ställning och sin lika rika som utmärkta
illustrativa utstyrsel har de bästa betingelser för
att i vida kretsar sprida kännedom om och
kärlek till Rembrandts konstnärskap. Det
senaste och mest storartade verket öfver
Rembrandt och ett af de dyrbaraste, som
någonsin utgifvits öfver en enda konstnär, är
emellertid det planschverk i heliogravyr öfver
samtliga hans målningar, som redigeras af
Bode och utgifves af konsthandlaren
Sedel-meyer i Paris. Nationalmuseum är
subskribent å detta verk, af hvilket två delar
utkommit och sex återstå.
Bland de konstskatter, som förvaras i vårt
land, befinner sig ett i förhållande till våra
samlingars omfång i öfrigt anmärkningsvärdt
stort antal arbeten af Rembrandt.
Nationalmuseum äger åtta målningar af honom,
däribland det stora fragmentet af »Claudius
Ci-vilis», som i sitt ursprungliga skick varit
Rembrandts största målning, och samlingen
af hans handteckningar i Nationalmuseum hör
till de största och bästa, som någonstädes
finnas. Härtill kommer galleriet på grefve
Axel Wachtmeisters egendom Vanås i Skåne
med tre målningar af Rembrandt. En af
dessa, med ägarens benägna tillåtelse afbildad
i detta häfte, har först varit tillskrifven
Rembrandt, därefter af kritiken utmönstrats och
slutligen efter noggrann undersökning helt
nyligen ånyo fått en plats i serien af den store
konstnärens originalarbeten.
Tafvelkritiken har i våra dagar haft det
sorgliga värfvet att i anspråkslösare
rangklasser nedflytta ett oändligt antal målningar,
som förut på god tro och af gammal vana
hugnats med de allra mest lysande
konstnärsnamn, och detta öde har drabbat äfven en
mängd af målningarna så väl i svenska
statens samlingar som i våra privatgallerier.
Så mycket mera glädjande är det, när ett
konstverk ur den kritiska granskningens
skärseld framträder såsom en företeelse af
vida större betydenhet än man förut vågat
tro. Ännu känner man väl icke hela
skatten af Rembrandts konst — åtminstone
har nu länge hvarje år riktat
konsthistorien med nyupptäckta målningar af den
germaniska världens största målaresnille. Men
för hvarje fynd som göres, blifva
sannolikheterna för flera fynd färre, och det är
därför med en glad öfverraskning man hälsar
underrättelsen om att de holländska
konstskatterna i vårt land äga att uppvisa ännu
en »äkta Rembrandt» och detta den elfte i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
