Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första häftet
- En nyupptäckt målning af Rembrandt i Sverige. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NYUPPTÄCKT MÅLNING AF REMBRANDT I SVERIGE.
59
ordningen. Huru man kommit till visshet
om detta faktum, vill jag i det följande söka
visa.
*
För utrönande af en målnings ursprung
betyder det redan mycket, om en person
med fackmässig bildning och naturlig
kännareblick i förening uttalat en bestämd
mening i frågan, äfven om han icke kan
uppgifva några andra skäl därför än
öfverensstämmelsen i uppfattning, stil och utförande med
konstverk, hvilkas ursprung är kändt.
Mången gång har riktigheten af en sådan
bestämning varit till den grad i ögonen fallande, att
den vunnit vetenskaplig häfd, fastän det icke
lyckats forskningen att uppvisa de yttre
omständigheter, som skulle bekräfta hypotesen.
Vid andra tillfällen åter har kännaren rönt
den tillfredsställelsen att efteråt kunna
framlägga eller få se af någon annan framlagda
de objektiva grunderna för hvad han,
oberoende af historisk forskning i det särskilda
fallet, endast genom historisk blick för fallet
funnit.
Det är dock härvid att märka, att
forskaren, äfven då han ej kan för ett visst
fall anföra objektivt bevisande skäl, alltid rör
sig med ur hans kunskapsförråd hämtade
analogier samt att tilltron till hans hypoteser
helt och hållet beror af den varsamhet och
den urskillning, hvarmed han förstår att
begagna sin auktoritet i vetenskapens tjänst.
Så snart möjlighet gifves, måste han med
objektiv bevisning fastslå de resultat, som han
genom den omedelbara åskådningen vunnit.
Den objektiva metoden kullkastar ofta äfven
mycket skarpsinniga slutsatser af hypotetisk
art och fäller den afgörande dom, från
hvilken ingen appell gifves.
& SH
%
Tafvelsamlingen på Vanås bildades under
i 700-talets senare hälft af grefve Gustaf Adolf
Sparre (född 1746). Uppvuxen i ett
förmöget och bildadt hem, röjde han tidigt sin
förkärlek för de sköna konsternas alster, och
under upprepade resor på kontinenten kom
han i tillfälle att göra betydande och
lyckliga förvärf af konstskatter, hvilka fördes till
hans hem i Göteborg. Några detaljerade
uppgifter om när och under hvilka
omständigheter hvarje särskildt konstföremål förvärft
vats äger man tyvärr icke. Sparre afled 1794,
och konstsamlingen stannade i hans släkts
ägo till 1837, då större delen af densamma
förvärfvades af excellensen grefve Carl De
Geer af Leufsta. Denne öfverlät den 1855
såsom fideikomiss till sin dotter, från hvilken
den sedermera öfvergick till hennes måg,
samlingens nuvarande innehafvare.
En oljemålning, föreställande en gammal
man och signerad Rembrandt f. 1651, har från
början under Rembrandts namn ingått i
samlingen och omnämnes af G. Ljunggren i hans
»Skånska herregårdar», om än med någon
tvekan, såsom ett original af Rembrandt.
Troligen har författaren härvid anslutit sig till
någon äldre uppgift.
Med Olof Granberg gjorde den moderna
konstforskningen sitt inträde i
Vanås-samlin-gen (1883). Under ett besök, som dock
räckte blott en timmes tid, hann Granberg
konstatera det okritiska i åtskilliga af
Ljunggren accepterade beteckningar på de gamla
målningarna och — hvad bättre var —
upptäcka ett hittills förbisedt original af
Rembrandt, en signerad porträttmålning från
1662 af betydande värde. På samma gång
gjorde han, trots signaturen, kort process
med ofvannämda »grofva, fabriksmessiga och
alldeles själlösa porträtt», som dittills gällt
för en äkta Rembrandt, och ännu 1895, då
målningen uppsändes till Stockholm,
förklarade han den vara »endast en rå kopia» efter
ett för honom okändt original af
Rembrandt från samma tid, som årtalet i
signaturen anger (hvilket årtal G. oriktigt läst
som 1641 i st. f. 1651). G. Göthe, som
samma år utgaf sin katalog öfver
tafvelsamlingen på Vanås, ansåg däremot, att
målningen kunde vara »ett delvis öfvermåladt och
något ojämnt utfördt original». Han kunde
härvid åberopa ett uttalande af W. Bode,
som efter att hafva sett en fotografi af
målningen antagit den vara ett original af
Rembrandt. Bode, som har sett de allra
flesta af Rembrandts målningar och som
säkerligen känner de öfriga genom afbildningar,
vet icke af något original, efter hvilket vår
målning skulle kunna vara en kopia; däremot
finnes enligt honom i Amerika ett
gubbpor-trätt, måladt af Rembrandt, hvilket företer
samma typ som det här återgifna. Granbergs
antagande af ett okändt original fick sålunda
träda tillbaka såsom osannolikt, under det att
öfverensstämmelsen i typen med en annan
målning af Rembrandt kraftigt talade till för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Oct 17 23:49:27 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0073.html
