Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Löften och förtroenden. Af Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖFTEN OCH FÖRTROENDEN.
Af GURLI LINDER.
öfva och lofva! — Herregud,
lofva, det kan man ju, hvad
Ji—-J det än må vara».
Den uppfattning, som gör sig gällande
i dessa ord, torde kunna betecknas som
en företrädesvis kvinnlig uppfattning.
Mellan mäns och kvinnors sätt att
afgifva och hålla löften samt att
handskas med förtroenden, hvilket senare ju
så nära sammanhänger med de båda
andra, förefinnes öfver hufvud taget en
alldeles bestämd skillnad. Naturligtvis
måste här, som vid hvarje generalisering,
plats lämnas för de individuela
undantagen. Och jag medger villigt, att dessa
senare uti ifrågavarande fall kunna
räknas i stort antal; det finnes en mängd
kvinnor, som genom sitt handlingssätt i
detta afseende bryta udden af all kritik.
Men hvad det kvinnliga släktet i dess
helhet beträffar, torde nog litet hvar
vidgå, att på detta område en utpräglad
olikhet existerar.
Kvinnorna i allmänhet aflägga under
sitt lif minst tredubbelt så många löften
som männen. Ifrån det de som
skolflickor ett par gånger om dagen lofva
evig vänskap och till och med den tid,
då de i sin ålders höst mottaga sina
»bästa vänners» förtroenden, taga de
väl hundratals gånger »i hand på», lofva
»heligt och dyrt», lofva —hvad det än
må vara. Männen däremot äro
mycket sparsamma med att afge löften, och
när de göra det, gå de till väga på helt
annat sätt än kvinnorna. De göra
näm-ligen gärna restriktioner och förbehåll,
söka att så vidt möjligt är tänka sig in
i alla de omständigheter, som kunna yppa
sig, när det gäller att inlösa det gifna
ordet, och förbehålla sig handlingsfrihet
med afseende på möjligen inträffande
situationer.
Kvinnorna lofva i stället helt och
oförbehållsamt. De afvisa med indignation
hvarje antydan om, att några
omständigheter i världen skulle hindra dem att
hålla ett en gång gifvet ord; eller bestå
de i bästa fall endast ett medlidsamt
löje åt den, som visar sig äga så liten
kännedom om deras redliga uppsåt och
pålitliga karaktär.
En kvinnas löfte har också onekligen,
när det uttalas, en fastare klang af
ordhållighet än en mans — försiktigt och
reserveradt som detta senare i allmänhet
kommer fram. Men det är ändå faktiskt
så, att vi sätta större lit till en mans
bestämda ja, ja, nej, nej, än till en
kvinnas löfte, späckadt med språkets
starkaste försäkringsord. »Var aldrig dig en
man, ej mannaord bekant?» Vi behöfva
blott kläda dessa Fausts ord i
kvinnoskepnad för att märka, hur olika vår
uppfattning af ett manligt och ett kvinnligt
hedersord i själfva verket är.
Vare därmed ingalunda sagdt, att
kvinnan ej i löftets ögonblick är fullt
uppriktig eller att hon inte orubbligt
tror på beständigheten i de
förutsättningar, som framkalla löftet, och är
absolut öfvertygad om, att hon kommer att
hålla sitt gifna ord. Mera omedelbar,
intensiv, entusiastisk för stundens
stämning som kvinnan är samt oförmögen att
i hänförda ögonblick beräkna alla pro
och contra, blir frestelsen att afge
bindande löften så mycket större för henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
