Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Löften och förtroenden. Af Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
GURLI LINDER.
känna sig lika trygg som barnet, när
det somnar in på moderns arm. Faller
det barnet in att be modern icke
pris-gifva det åt likgiltiga eller illasinnade
människor? Den, som i förtroendets
ögonblick känner nödvändigheten att begära
tysthetslöfte, kommer troligtvis att ångra,
att han talat, men skulle aldrig ångrat,
om han tegat. För öfrigt, misstror man
ej en smula dessa, som så ifrigt yrka på
tystlåtenhet? Månn tro ej den allmänna
erfarenheten är den, att just de en stund
efteråt under samma bedyranden och
försiktighetsmått anförtro precis samma sak
åt en eller flere andra?
Om en del mödrars vana att för
sina vänninnor omtala sina unga söners
och döttrars hjärteangelägenheter samt
om det orättfärdiga och ignobla i ett
dylikt tillvägagångssätt skulle kunna
skrifvas ett eget kapitel. Jag inskränker mig
här till ett omnämnande.
Men låt oss återgå till löftena! Det
gifves tillfällen, då man vill önska dem
och deras helgd all världens väg,
nämligen när de missbrukas till att i
upprörda eller stämningsfulla ögonblick få
en människa att. afstå från ett lifsmål, att
så att säga afsvärja sig själf eller binda
sig till ett bestämdt gifvet handlingssätt
för ett helt lif. Jag tänker nu särskildt
på det missbruk i den vägen, som
döende ofta göra sig skyldiga till, när de
begagna sig af sina närmastes för tillfället
starkt uppdrifna känslor. Jag vet en
hustru, som innerligt älskade sin man.
Han blef sjuk, och döden nalkades. På
dödsbädden lät han henne, vid minnet
af deras lycka, lofva att aldrig gifta om
sig. Hur gärna lofvade hon ej!
Hvilken älskande hustru skulle ej under
sådana förhållanden utan betänkande aflägga
ett dylikt löfte? Men så efter flere år
mötte hon en annan man, som bjöd
henne sin kärlek och som hon älskade
tillbaka. Löftet till den döde ville hon dock
ej bryta, och så skildes deras vägar.
Vid minnet af hennes första äktenskap
knöt sig alltsedan något tungt och
dystert, och då hade det ju i stället
kunnat blifva ett ljust och sommarfagert
minne för hela lifvet!
Att lofva känslor är öfver hufvud
taget ett farligt experiment. Och en
mycket förmildrande omständighet vid
kvinnornas löftesbrott är just den, att
deras löften i så mycket större omfång
än männens falla inom känslans område.
Känslor födas, utvecklas och dö, och att
inför sig själf och andra lofva dem en
viss lifstid är högst riskabelt. En person
kan lofva att under alla omständigheter
handla på ett bestämdt sätt; men lofva
att känna på ett gifvet sätt och under
en viss tidrymd, hvilken absurditet! Ett
löfte att följa hvarandra under lifvets
olika förhållanden vore i själfva verket
mycket mer bindande för två äkta
makar än det traditionela att älska
hvarandra i nöd och lust.
Men, säger någon, det finns
sannerligen en massa män som, när det gäller
löften och förtroenden, äro lika opålitliga
som någonsin kvinnorna. För visso.
Lika säkert som det — hvilket jag
redan i början af min uppsats påpekade
— finnes en mängd pålitliga, storsinta
kvinnor, hvilkas själar äro som djupa
brunnar, i hvilka man kan undan alla
obehöriga blickar sänka förtroendets
gyllene skatter.
Jag har nedsatt mitt eget kön, mena
säkert många kvinnor. Ånej. I våra
dagar bör man ej beskyllas att skada
den s. k. kvinnosaken genom att
anmärka en brist i den kvinnliga
uppfattningen. För öfrigt — genom att peka
på en fläck hos Per tvättar man ej Pål
ren, och genom att uppvisa en
underlägsenhet i den kvinnliga karaktären
häfdar man ingalunda den manligas absoluta
öfverlägsenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
