Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - »Dynastien» Almlöf. En konturteckning. Af J. A. Runström. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»DYNASTIEN» ALMLÖF. I I I
öfverdådig farsor. Mångtaliga voro de
uppgifter han fick lösa under denna sin
lärotid, och han hade redan — framför allt ge
nom sin Jupiter i »Orfeus i underjorden» —
hunnit förvärfva sig stor popularitet hos
hufvudstadens publik, då han tog
anställning vid Stjernströms Mindre Teater, och
då denna år 1863 förvandlades till
kunglig, följde han med, och kom sålunda på
den plats, som var hans rätta.
Han hade då redan hunnit skapa en
af sina förnämsta glansroller, Fromont i
»Fregattkaptenen», och under de första åren
af hans anställning vid kungl, scenen följde
en hel serie ypperliga skapelser, likaledes
oupplösligt förbundna med Knut Almlöfs
namn, slsom Knifving, Benoiton, Perrichon,
Menelaus, Damoiseau, Poirier, Onkel Sam,
och något längre fram Vansen (i »Egmont»),
Harpagon, Daniel Heire, Schumrich, Dollar
(i »Så kallad ungdom»), lörd Chesterfield
(i »En Arbetare»), Allén (i »Evas systrar»),
klockaren Jonas (i »Allt för fosterlandet»),
Mörk (i »Sparlakansläxor»), Gaspard (i
»Debutanten och hennes far») och ännu
många andra. Den liflige, glade komikern
hade i dessa uppgifter utvecklat sig till
en karaktärsskådespelare af rang, med den
skarpaste blick för det väsentliga hos den
figur han hade att framställa och en
individualiserings- och karaktäriseringsförmåga,
som sökte sin like. Almlöfs många
komiska »gubbar» voro inga mer eller min-,
dre liknande kopior af hvarandra. Hans
Perrichon var i utseende, tal, åtbörder
någonting helt annat än hans Knifving,
hans Fromont hade ingenting gemensamt
med hans Poirier, och med hvilken genial
skärpa i karaktäristiken han visste utdana
sådana figurer som en Vansen, en Daniel
Heire, en Harpagon eller en Farbror Pål
— hans sista sceniska skapelse -— står
oförglömmeligt inristadt i samtidens minne.
Mindre lycka gjorde han onekligen i
sådana roller som Bellac, Shylock eller
Figaro, ty äfven denna rika natur hade sin
begränsning, utanför hvars råmärken han
förlorade det säkra herravälde öfver sig
själf, som eljest i så hög grad utmärkte
honom såsom konstnär*.
Knut Almlöf hade sålunda, ehuru på ett
* Någon mer utförlig biografisk teckning af
Knut Almlöf anse vi ej här vara af nöden, då ju
dagspressen med anledning af hans frånfälle
öfver-flödat af hithörande data.
Ord och bild, 8;e årg.
betty almlöf.
annat område af den sceniska konsten, höjt
sig till faderns jämlike och spridt ökad
glans öfver det Almlöfska namnet. I många
år såg man dem äfven verka tillsammans
vid vår -främsta seen, ej sällan uppträdande
vid hvarandras sida i ett och samma stycke.
Hvem af våra äldre spektatörer erinrar sig
ej sålunda exempelvis »Min ros i skogen»,
där publiken med skäl undrade, hvem som
var äldst af de två, den äldre eller den
yngre Almlöf, och hvem af dessa
spektatörer minnes ej »De ungas förbund» i dess
äldsta uppsättning, där »dynastien Almlöf»
lyste i all sin glans, Nils Wilhelm som
kammarherren, Knut som Daniel Heire och
fru Betty Almlöf, Knuts maka, som madam
Rundholmen — alla .tre makalösa
prestationer.
Betty Almlöf var Pierre Delands
dotter och hade sedan 1857 förenat sina öden
med sin faders talangfulle elevs. Honom
följde hon ock till Mindre och Kungl,
teatrarna. Mycket bemärkt redan under faderns
tid, då hon spelade sådana roller som
Amalia i »Röfvarbandet», Jolantha, Jane
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
