Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Den rätte. En liten komedi af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 geo kg nordensvan.
Ellen.
Har du inte vetat det förut?.
PÅL.
Jo, men jag har inte sagt det.
Ellen.
Nå, ä’ vi goda vänner som förr? (Räcker honom
handen).
PÅL.
Som förr — minst! (Kysser hennes hand).
Nicke
{frän sitt rum).
Ni ha väl undrat om jag rymt mina färde? Du
måste ursäkta, hederspojke, det var ett af brefven
jag måste besvara ögonblickligen. Men nu är det
gudskelof gjordt.
PÅL.
Skall du be någon om ursäkt, så vänd dig till
din hustru. Jag har haft mera angenämt sällskap än
hon.
Nicke.
Äh, hon är van vid sin hustyrann. Nå, hur ha
vi det med middagen?
Ellen
(far upp tankspridd).
Middagen, ja! (till Pål). Du är väl uthungrad?
Nicke.
Hvabar Har herrskapet passat på och lagt bort
titlarna?
PÅL
(generad, stiger upp).
Nej — jo — ja —
Ellen.
Kära gubben, vi ä’ ju barndomsvänner, Pål och jag.
Nicke
(förvånad).
A’ ni?
Ellen.
Men när vi träffades som fullvuxna, så tyckte Pål,
att det var mera passande, att han sa’ fröken, och
då fick jag förstås lof att säga herre.
PÅL.
Ja, det blir så lätt prat ocii skvaller. Man får
lof att iakttaga en viss försiktighet.
Ellen.
Men när ingen hörde det, sa’ vi du fortfarande.
PÅL.
Och nu föll det alldeles af sig själft, när vi kom
att tala om flydda tider.
Nicke.
Om barndomen ja, den oskuldsfulla barndomen!
Gå på med det för resten, inte ska ni genera er för
mig. Jag finner det alldeles i sin ordning, att mina
gamla vänner också ä’ min hustrus —
barndomsvänner.
Jungfrun
(kommer i matsalsdörren).
Ellen.
Nu är det visst färdigt. (Räddar sig ut i
matsalen).
Nicke.
(ställer sig framför Pål.)
Du är en ljus pojke, du!
PÅL.
Hvad menar dur
Nicke
{arg)
Du tror att jag är ett nöt, du!
PÅL.
Gör jag?
Nicke.
Det är jag för resten också. Det vill säga, jag
har varit.
PÅL.
När då, det var väl inte när du gifte dig?
Nicke.
Du tränger dig in i en lättrogen väns hus, du
har hemligheter med hans äkta maka, du är inte
någon ärlig karl — jag har för resten alltid
misstänkt dig —
Nicke.
Ja, det var nog mera passande.
PÅL.
Har du misstänkt en sådan hederspojke som mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
