Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Den rätte. En liten komedi af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den rätte.
209
Nicke.
Man skall akta sig för hederspojkar. Du är en
bonvivant utan moral och sedliga grundsatser. Du
är en förstockad ungkarl och hedning. Du är inte
gift en gång, du har ingenting som urskuldar dig.
PÅL.
Men hvad är meningen? Hvad är det du
inbillar dig? Är det för att jag kallade din hustru
för du ?
Nicke.
Det är för att min fru avancerat till din
barndomsvän. Jag känner till sån där barndomsvänskap,
jag har varit ute för den själf.
PÅL.
Du måtte väl förstå, att jag respekterar din hustru
i allra högsta grad.
Nicke.
Tror nog det! Du höll på att återupplifva
respekten nyss, när jag kom och störde.
PÅL.
Du sa ju, att jag inte uppskattade henne efter
förtjänst.
Nicke.
Du bemödar dig i alla fall.
PÅL.
Nej, du är ju vriden. Hvem var det som drog
mig hit i dag, vill jag fråga?
Nicke.
Det var du, det var du! Du är inte dum, du
förstår att begagna ögonblicket. Du är en rapp
och beslutsam karl, som inte har några
betänkligheter. Men här ser du den kränkta moralen, har
du sett den förr?
PÅL.
Och hvem var det som bjöd mig ut till Dalarö?
Nicke.
Det var också du, skulle du inte nyra en villa
där kanske? Hvasa? Mycket nöje, min käre vän!
Vi resa till Paris, Ellen och jag.
PÅL
Lycklig resa, men var förnuftig nu, din fru kan
ju komma hvart ögonblick. Hvad vill du jag skall
göra? Skall jag gå min väg — ett hastigt
påkommet illamående?
Ord och bild, 8:e årg.
Nicke.
Nej pass, inga teatereffekter! Du stannar där
du är, och du känner din ovärdighet. Jag skall
vara en uppmärksam värd, var säker på det. Och
jag har inte flera bref att skrifva i dag. Jag
lämnar dig ensam med henne en gång till — under
en minut. Den använder du till att påminna henne
om, att du tog miste på person och att ni inte ä’
barndomsvänner. Kom ihåg, att om jag har några
små hemligheter för henne, så har hon inga för mig.
Nu kommer hon.
(.Skyndar in till sig).
Ellen
(kommer).
Nu är det ändtligen färdigt. Hvad nu då, är
han borta nu igen ?
PÅL.
Ja, jag skulle hälsa så mycket.
Ellen
(fram till honom).
Jo, du bär dig vackert åt! Nu har jag varit
tvungen att narras — som jag aldrig brukar göra.
Det är ditt fel, hvarför kom du hit?
PÅL.
Seså, nu börjar du också!
Ellen
(energiskt, i ett andetag).
Du leker med mig och gör narr af mig. Jag
vill inga hemligheter ha för min man. Och jag
skall tala om för dig, att han var den rätte och
inte du. Du narrar mig att säga en massa
dumheter, men så mycket du vet att jag menar ingenting
af det jag säger, ingenting! Och nu skall du ge
mig igen mina bref, jag vill ha igen dem!
Pål.
Kära Ellen, du har väl hort ordspråket, att den
som tar igen hvad han gifvit bort, den får svarta barn ?
Ellen
(halft ond, halft skrattsjuk ger honom en liten örfil).
Nicke
(slår i samma ögonblick upp sin dörr och kommer ut.
Förtjust).
Hon är storartad!
(Kommer fram strålande, låtsas ej ha sett något).
Ja, nu är således allt klappadt och klart, nu
skall du få dig en smörgås. Var så god och ta’
min hustru.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
