Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Gaius Valerius Catullus. Af John Wigforss. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
john wigforss.
glans åt hans diktning, och från denna
period i olika skeden härstamma samtliga
de här återgifna dikterna.
Den stora händelsen i Catulli lif var
hans kärlek till »Lesbia», en pseudonym
för Clodia. Man har alla skäl att tro —
och psykologiskt sedt måste man vara
öfvertygad —, att denna Clodia var
folk-tribunen Publius Clodius Pulchers syster,
gift med konsuln Qvintus Metellus Celer.
Denna Clodia var en demonisk natur, skön,
snillrik, lättsinnig och ärelysten. Af Cicero,
som förföljde henne med ett ärligt hat, får
man veta, både hvad hon betydde i sin
samtids Rom och hur hon lefde. Hennes
kärleksförbindelser voro oräkneliga, och för
Catullus blef hennes inflytande afgörande.
Långt äldre än skalden och naturligtvis
mera raffinerad i sina passioner, tyckes hon
snart hafva, om icke tröttnat på honom,
så inlåtit sig i en mängd andra samtidiga
förbindelser. När alla Catulli försök att
föra sig själf bakom ljuset blefvo fåfänga,
hade ban visserligen kraft att skilja sig
från henne, men hans lifsmod var brutet,
och det är väl egentligen från denna tid
hans svårare moraliska förvillelser datera sig.
Det vill synas som om den framgång,
hvilken tycktes förestå Catullus under hans
sista lefnadsdagar, förmått Clodia till ett
försök att återknyta förhållandet, hvilket
erhåller sitt förtjänta svar i den sista af
de här öfversatta dikterna.
P>eträfifande dessa är det öfverflödigt att
erinra, att jag, då det här icke gällt ett
vetenskapligt öfversättningsprof, ansett mig
oförhindrad att på ett par ställen
öfvergifva originalets versmått och mera sträfva
efter att återgifva diktens anda än dess
form.
Af de personer, som nämnas i dikterna,
tyckes Fabullus varit en barndomsvän till
skalden och innerligt fäst vid honom,
medan Furius och Aurelius varit ett par sämre
subjekt, som Catullus förföljt med mördande
invektiv och som med ett till det yttre
prydligt uppträdande förenade egenskapen
att vara bulvaner och handtlangare för
hvarjehanda ruskighet, som till öfverflöd
praktiserades i det dåtida Rom.
VERONA MEI) DEN ROMERSKA AMFITEATERN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
