Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur bokmarknaden - Af K. E. F. - Af H. W. L.
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
K. E. F.
Mathilda Malling. Doha Ysabel. Roman.
Stockholm, Albert Bonniers förlag.
Axel Lundegård. Struensee. En
människoskildring ur historien i tre romaner. I. Stadsläkaren
i Altona. Stockholm, Albert Bonniers förlag.
Med senare tiders uppsving af såväl
diktning som historisk forskning på skilda
områden i Sverige har följt en stegring,
både kvantitativ och kvalitativ, af den art
af andlig skaparverksamhet, hvilken är
föreningen af och bryggan mellan de bägge
nämnda — den historiska diktningen,
särskildt på prosa. Vi ha fått historiska
berättelser sådana som »Karolinerna», som
Levertins litteraturhistoriska noveller och
stämningar, historiska romaner sådana som
Molanders »En lyckoriddare», som »Dess höga
plaisir», som Mathilda Mallings digra
historieböcker.
Jag har ej läst sistnämda författarinnas
föregående romaner, men om Dona Ysabel
får anses vara representativ, så har hon
bidragit till den nämda stegringen mer
kvantitativt än kvalitativt. Ty denna roman
— skildrande en spansk adelsdams
kärlekshandel med en ung fransk general mot
bakgrunden af Napoleons invasioner i
Spanien 1808—1810 -— är knappast mer än
en »historiskt-romantisk berättelse» i
gammal känd stil. Visserligen lättläst,
tydligen byggd på rätt omfattande studier,
särskildt i memoarer, brefsamlingar och dylikt
samt röjande stor kännedom om tiden, dess
anda, dess händelser och bemärkta
personligheter. En rad taflor, raskt och
åtminstone stundom virtuosmässigt målade —
men utan skarpare karaktäristik af de
uppträdande, utan starkare personlighet i
uppfattning och stil. En glatt, elegant
sidenglänsande yta — men ingen blodfull, af
lifvets lidelse skälfvande barm därbakom,
ingen själ med djup och ljusdunkel
därunder.
Vida mer genomandad af lif och själ
är den nu utkomna första delen af Axel
Lundegårds trilogi Struensee. Han har
åtminstone uppnått den verkan, att läsaren
står tänkande med den afklippta tråden i
sin hand och väntar på densammas
fortsättning.
Ett utförligare omnämnande torde böra
uppskjutas, till dess tråden i de två senare
romanerna spunnits till slut och verket före-
ligger fullbordadt. Vare det nog sagdt,
att denna första del synes mig lofva godt.
Väl ger det oafbrutna bruket af presens
hela romanen igenom skildringen en
något entonig och i längden tröttande rytm;
man blir äfven till slut en smula trött på
alla de otaliga flirtations-, kärleks-, och
förförelsehistorier, hvilka till största delen
fylla berättelsen. Men ur dem framstå dock
de handlande, däribland hjälten, den unge
stadsläkaren i Altona, den bannlyste
oppositions- och framtidsmannen, som lefvande
och helgjutna gestalter, hvilka binda
intresset vid sig och hvilkas vidare växt och
utveckling man har lust och längtan att få
följa.	K. E. F.
Mari Mihi. Dagsländor. Stockholm, Fr. Skoglunds
förlag.
Denna bok består af en hel del
berättelser, som såväl till ämnesval som till stil
och utförande äro hvarandra brokigt olika.
Än förfaller Mari Mihi till en sigurdsk,
banal sentimentalitet och dito krystaäe
ordställningar, än förtäljer han med reporterns
lätta och flytande stil ett eller annat
reseäfventyr — och på detta område röjer
han en omotsäglig begåfning —, än
fördjupar han sig i gångna tider och berättar
oss i ett halft krönikeliknande språk, hur
han tänkt sig en och annan seen eller
personnage ur historien. Han tycks vara
ganska beläst och rör sig med en massa
citat från de mest skilda håll, ibland
träffande, ibland rent enerverande långsökta.
Vidare visar författaren en stor sympati
för »the upper ten» —- ett drag som
vittnar om personlig respektabilitet men
knappast om någon vidare solid konstnärlig
smak. Det finnes för öfrigt knappt en unf
eller djärf tanke i hela samlingen, men
häller ingen farlig, och boken kan utan
skada läsas af den mognare ungdomen.
Men trots allt är det något visst med
dessa dagsländor. Detta något tror jag
vara den hänförande naivitet, hvarmed förf.
omfattar de mest olika ämnen och ger sig
på att behandla dem. Förf. skrifver hela
tiden på god tro och med en förtjusande
själfförnöjelse, som gör att man knappast
kan tycka riktigt illa om hans bok.
H. W. L.
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>