Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur bokmarknaden - Af Ellen Key - Af K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur bokmarknaden.
223
sen som fick tystnaden att tala. Båda
dessa sagor äro fulla af daggig,
sommar-grön poesi, född ur en djup naturkänsla
och fasthållen af en säker konstnärshand,
hvilken med ett par rader kan framtrolla
hela högsommarens stämning af rörlig ro,
af stilla rus. Men samlingens ädelsten, dess
skönt skiftande opal är dock Flickan som
dansade forbi alla. Den är individualitetens
och geniets eviga saga, här fortald med
en gratie och en glöd, hvilka äro
fullkomligt betagande. Det är en saga för barn
och för konstnärer — i grunden synonyma
begrepp. Sagan skall läsas så, som man
super in rosors doft och violiners toner
och söderns soldruckna drufvor. Den
starka personlighetens frihetslidelse, den
konstnärliga själens skaparlycka hafva här fått
ett uttryck, så originelt, så naivt, så
strålande, att man inför denna fantasiens
lyckliga, luftiga lek endast kan återupprepa
sagans slutord: »Hon kan dansa!»
Ellen Key.
Carl Nærup: Skildringer og Stemninger fra den
yngre Litteratur. Kristiania, Alb. Cammermeyers
forlag (Lars Swanstrom).
Med »den yngre litteratur» menas Norges
allra yngste — d. v. s. 80- samt
hufvudsakligen 90-talets — diktning. Boken är
ett galleri af porträtt, utförda i ord af den
ofvannämnde kritikern och i bild af Olaf
Gul-branson. I bägge fallen med raska drag,
hvilka kort och koncist söka återge
personlighetens kärna med bortlämnande af det
tillfälliga och oväsentliga — söka lägga bar den
tråd, som genomgår en utveckling och
sammanhåller dess olika stadier, genom att skära
bort allt som blott tillhör ett sådant stadium,
som är öfvergångsståndpunkt, sökande,
modesak.
Granskningen ger också det resultat, att
hvilka brister de skildrade författarne än ha,
kan dock ingen frånkänna dem »personlig
Egenartethed, selvfölende Egenvilje,
individuelt Gemyt: Lyrikens urolige kraft, det indre,
intime Livs bölgende og brydende
Stemnings-magt». Frågar man sig emellertid, hvari denna
personliga egenart och detta individuela
gemyt hos hvar och en innerst består, återfinner
man hos de allra flesta i det närmaste samma
.grundelement. Romanförfattaren Knut
Hamsun, »den inkommensurable», »vor Litteraturs
utrættelig forbitrede Modsiger og Angriber»;
dramatikern Gunnar Heiberg, »den utforfærdede
Sanger til den frie, urnaturlige, naivt nydende
Sanseligheds Pris» och på samma gång »en
udpræget krigersk Natur, en Angriber og
Anklager»; diktaren Nils Collett Vogt, i sin
första period banérförare för 8o-talets ungdom,
»Oprører», »Lovbryder» och lifsberusad
hedning, senare en »stille tænkende Tilskuer»,
en »længselsyg Sværmer». Vidare Gabriel
Finne, »den uforsonlig ensomme, i sig selv
indestængte, ubøielige og ulærvillige
Individualitet» — förbittrad, tungsint och cyniskt
hat-full — materialistisk pessimist och
revolutionär skeptiker; Theodor Madsen, en nära
anförvandt till Finne, romanförfattare,
»indignationslyriker» och anhängare som han af den
materialistiska psykologien och moralen —
därtill en bitter fatalist- Slutligen poeterna
Arne Dybfest — död vid unga år, »den
sygeste, bizarreste, ensomste af dem alle» —
och Vilhelm Krag, ett vekt och »træt Barn»,
»en Elsker af de smaa Ting og de stille
ensomme Existenser.»
Det är mellan dem alla ett starkt
släkttycke; såväl de själfva som deras modeller
och favorittyper äro »uforsonligt ensomme»,
»unge Syndere og forlorne Sönner»,
»Indignationslyriker», hvilka än resa sig i hat och
uppror mot allt bestående, än sjunka tillbaka
i sig själfva i frätande själfreflexion eller blind
själfförgudning.
Ett släkttycke hvilket till stor del är
tidens och rasens märke men hvilket äfven
öfverdrifvet framhäfves af kritikerns egen
subjektiva sympati. Denna framkallar en del
konstruktion och ger studierna stundom en viss
enformighet; men å andra sidan får
framställningen af den ofta en sjungande fart och en
lefvande eld. Och slår stundom en unken
pust af förskämd dekadensluft och kvaf
stämningsparfym emot en, då författaren öppnar
dörren till någon af dessa arbetskamrar, så
hör man dock ofta därinne unga röster och
starka sånger, manande och genljudande.
Man hör t. o. m. ett friskt och fnittrande
skratt — det är Hans Aanrud, den ende
humoristen bland sällskapet, och därför äfven han
tämligen »ensom» — nämligen bland dessa
sina diktarbröder. En godmodig och älskvärd
folklifsskildrare, på samma gång som en varm
och känslig landskapsmålare. En
stämnings-stark novellett af hans hand, »En Vinternat»,
har i öfversättning varit synlig i Ord och bild.
K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
