Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Falu koppargrufva förr och nu. Af P. O. Welander. Med 6 bilder - Kopparbergets politiska storhetstid - Brödre. Af Jacob B. Bull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ursprungligen voro afsedda för kronans
eget bergsbruk, ålades dock allmogen i
Dalarne att fortfarande, om ock mot en
ringa afgift, erlägga sin skatt i kol och
ved till Bergslaget, äfven sedan kronans
eget bergsbruk upphört under Gustaf
Adolfs regering. Inom ett visst distrikt,
som omfattade största delen af Dalarne,
blefvo bönderna förbjudna att sälja sina
kol till någon annan än Bergslaget.
Häröfver klagade allmogen upprepade
gånger men utan resultat. Skattekolen
ansågos nödvändiga för bergsbrukets
vidmakthållande, och för oloflig kolhandel
inom Bergslagets distrikt ålades både
köpare och säljare dryga böter. 1736
stadgades, att den bruksägare, som 3:dje
gången bevisligen köpte kol inom det
bestämda distriktet, skulle mista sina
bruksprivilegier. Kolhandeln i Dalarna
frigafs först år 1855.
(Slutet följer.)
 |
Det var om Kvelden efter Trangendagen,
en stille Kveld i kolde Stjerners Ly;
den svenske Hær, af Staffeldt fangetagen,
laa Leir kring Gaarden gamle Björneby.
Men Staffeldt selv og Gaardens hvide Gubbe
med Oberst Gahn som Fänge og som Gjæst
sad bænket rundt kring breden Bord til Fest,
mens Baal der brandt af feden Furustubbe.
Von Staffeldt aad. Den norske Gubbe skjænkte;
men Gahn han drak ei, slig det höved ham.
Han stansed tidt, han stirred, tied, tænkte;
han glemte Fadet, gjorde Kruset Skam.
Da sagde Gubben: »Hold dig bedre fremme!
En kan bli svulten efter sligt et Slag,
og længe blir det vel til næste Dag
at vi trakterer Svensken slig her hjemme».
Von Staffeldt lo. Von Gahn steg op fra Bordet;
han stod og lived paa sit syge Ben;
han stirred mörk; saa tog han langsomt Ordet:
»Jag har fått nog, fått nog för länge se’n!
Der fyra hundra tappra svenskar lida,
kan jag ej fröjdas vid de fulla fat; —
von Staffeldt! Gif de arma gossar mat!
Vi äro bröder, fast vi oftast strida!»
Hans Stemme skalv. Von Staffeldt svarte stille:
»Herr Oberst Gahn! I kjender Krigens Skik!
Vi maa saa tidt, hvad aller mindst vi vilde —
det samme Svar hos Jer vi altid fik.
I fir og tyve tunge Timers Pine
fik mine norske Gutter ej en Bit,
og indtil Trosset naar at komme hid,
har jeg den Pligt at sörge först for mine.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
