Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Sir Edward Burne Jones. Efter Julia Cartwright för »Ord och bild» af Helen Zimmern. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 13 bilder - Konsthandtverk. Af E. G. Folcker. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIR EDWARD BURNE JONES.
2/1
venna funnits, hade vi aldrig fått se Burne
Jones’ mosaiker. Hans »Skapelsedagar» äro
inspirerade af trecentisterna, hans unga
flickor härstamma från Peruginos, deras
leenden har han sett hos Luini, deras
bakgrund hos Botticelli. Men öfver allt detta
antikiserande har han gjutit en modern
ande, han har gifvit renässansens
gestalter nutida själar, på samma sätt som han
omskapat de gamla legender han användt
som motiv. Han har blandat samman
kristendomens försakelse af köttet med
hellenismens naturdyrkan och därigenom
åstadkommit något, som är helt och hållet hans
eget, och så till vida förtjänar han att
kallas ursprunglig. Och hur mycket än
hans arbeten må erinra 0111 de gamla
mästarne, ha de dock ett omisskänneligt
särmärke, som stämplar dem såsom fram-
gångna ur Burne Jones’ själ och formade
af hans hand.
Ett är visst, och det är att han aldrig
i sina dukar hyllar den råa naturalismen
eller den blott fysiska lidelsen.
Det var en stor förlust för England, när
Burne Jones, efter att under åtskilliga
månader ha varit klen, ehuru ej egentligen
sjuk, en dag förliden vår 1898 plötsligt
segnade död ned vid sitt staffli.
Men hans rykte skall öfverlefva honom,
oaktadt han själf vid något tillfälle yttrade:
»Hvilken dårskap att tala om att måla
för eftervärlden! Eftervärlden är endast en
droppe till i tidens ocean. Jag går aldrig
förbi en af dessa gatans konstnärer, som
måla med kritor på stenläggningen, utan
att tänka: Ack, broder, mina taflor skola
blott vara en dag längre än dina!»
KONSTHANDTVERK.
AF E. G. FOLCKER.
Med 5 bilder.
DET är icke många år sedan man på
konstutställningarna här och hvar
bland taflor och skulpturer började få se ett
och annat föremål, som man eljes ingalunda
varit van att finna i så förnämt sällskap:
kärl, väfnader, möbler, med ett ord
nyttig-hetsföremål, som plägat gå under det
anspråkslösa namnet konstindustri. Såg
man emellertid efter, voro dessa pjeser
signerade af artister, hvilka redan gjort sig
kända namn inom måleriet, skulpturen eller
någon annan af de »sköna konsterna».
Och såg man närmare efter, märkte man
nog också, att den praktiska användningen
knappast var det egentliga ändamålet med
dessa saker, att de, lika väl som taflorna
och skulpturerna, ville vara »konstföremål».
Det är icke många år sedan konsten
började manifestera sig i dessa för våra
dagar nya former; och redan nu ha de
så trängt igenom, blifvit erkända och
uppskattade, att de måste tillmätas en högst
väsentlig och betydelsefull plats inom vår
tids konstnärliga produktion.
Ord och bild, 8:e årg.
Emellertid synes man ännu icke fullt
kunnat —• !ëller velat precisera denna plats,
man har gärna velat förlägga den inom
den egentliga konstens egna råmärken eller
i värsta fall någonstädes emellan konst
och konstslöjd, ett område som i sanning
är vanskligt att bestämma.
Fransmännen ha för dessa föremål
uppfunnit den ytterst generela benämningen
»objets d’art», och som vi minnas från år
1897, hade vår stockholmsutställnings
katalog utan vidare upptagit samma
benämning. Ett sådant namn innebär en viss
önskan att taga afstånd från »konstslöjden»,
att icke bli sammanblandad med dennas
»anspråkslösare» utöfvare. Detta är en falsk
konstnärsstolthet, som dock har sin ursäkt
och sin förklaring i de förhållanden, under
hvilka denna säregna art af konstnärlig
produktion framkommit.
Det är en gammal och känd sats, att
en period af högsta konstnärlig blomstring
kännetecknas äfven däraf, att konsten
sätter sin stämpel på alla arter af handtverk,
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
