Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Sir Edward Burne Jones. Efter Julia Cartwright för »Ord och bild» af Helen Zimmern. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
272 HELEN ZIMMERN.
i världen att lefva sitt lilla lif, liksom några
nakna små sebastianer, hvilka skola såras
och genomborras af kritikens pilar. Jag
tycker om att behandla mina målningar
som guldsmeden sitt arbete. Jag vill, att
hvarje bit af dem skall ha en vacker och
jämn yta, så att om en dag alla mina
dukar blefve förstörda och endast fyra
kvadrattum från midten af någon af dem blefve
bevarade, den man som funne biten, skulle
vända på den och säga: Jag vet inte
hvad detta skall föreställa, men det är
han tycktes lefva i en aflägsen fantasiens
värld, ett barn af sin tid, berörd af dess
Weltschmerz, dess sorgsna sökande efter
lösningen på lifvets och världsalltets gåtor.
Äfven då han återgifver de aldra äldsta
ämnen, genomdallras det hela af denna
nutida ton som af en snyftning. En annan
beskyllning som riktas mot Burne Jones
— och som är berättigad — är den, att
hans typer lida af enformighet. Denna
beskyllning kan visserligen riktas mot de
flesta konstnärer, men Burne Jones har onek-
betlehems stjärna. oljemålning af edward burne jones. Tillhör The Corporation
af Birmingham.
ett stycke af ett konstverk, med vacker
färg och yta. Och min största
belöning skulle det blifva, om någon, som
i tio år ägt en af mina taflor och sett
på den hvarje dag, ändock där
upptäckte något nytt vackert, som han ej sett
förut.»
När han först började utställa, sades
det ofta, att hans konst var förvekligad,
sjuklig och pessimistisk, en beskyllning
som ej var rättvis men liksom de flesta
anklagelser hade ett frö af sanning i sig.
Burne Jones var i själfva verket, ehuru
ligen ett särdeles litet antal typer, hvilka
alltid tyckas förfölja honom. Skägglösa,
sorgset blickande män, kvinnor med trånfulla
ögon, anleten af en förfinad andlig skönhet
och gåtfulla leenden, sådana som Leonardo
själf kunde ha målat. Hans konst är, i
korthet sagdt, fastän han i England
redan funnit många mer och mindre skickliga
efterföljare, ej ursprunglig, såsom
engelsmännen vilja påstå, utan eklektisk. Vilja vi
söka, kunna vi finna de andliga fäderna till
alla hans arbeten. Sålunda erinra hans
sibyllor om dem från Pompeji. Om ej Ra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
