Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Georg Brandes’ samlede skrifter. Af Carl Behrens. Öfversättning från förf:s manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG BRANDES’ SAMLEDE SKRIFTER.
Af CARL BEHRENS.
Öfversättning från förf:s manuskript.
Det hör till sällsyntheterna, att en
författares samlade skrifter utgifvas
under hans lifstid, men när det sker,
kan det tagas som ett bevis på, att hans
betydelse är fastslagen och att han
uppnått den stora ryktbarheten.
Något bättre vittnesbörd om att Georg
Brandes slagit igenom än den af
Gyldendalske Boghandel i Köpenhamn
föranstaltade upplagan af hans samlade skrifter
kan man följaktligen icke finna. Under
uttalanden af sympati från alla håll i
pressen, med varma loford från själfva den
högofficiela »Berlingske Tidende» har
första häftet utsändts. Och det egendomliga
inträffar således, att Georg Brandes, som
under de första tjugofem åren af sin
lifsgärning var ett förargelsens tecken för en
■del af pressen, som i honom såg en
man, hvilken ville lägga torpedon under
-det bestående samhällets ark, nu skördar
erkännande från alla håll. Det är icke
han som har förändrat signaler. Hans
kärlek till sanning och frihet är
oförändradt den samma, de stolta ord han
vid sin första universitetsföreläsning
uttalade kan han den dag i dag är
underskrifva. Men de män, som under loppet
af tjugofem år ihärdigt angrepo och
förföljde honom, de nationalliberales sista
utlöpare, hafva förändrat sig — eller
rättare sagdt: de äro antingen döda eller utan
nämnvärdt inflytande. Och deras arftagare
inom pressen ha lärt för mycket af
Brandes för att angripa honom.
De samlade skrifterna prisas därför nu i
blad, som kanske vid hvart särskildt verks
utgifvande rasat vildt. Tiden har förän-
drat sig — blott icke det officiela
Danmark, som regerar universitetet. Då
Köpenhamns universitet tjugu år efter Hauchs
död åter fick en professor i estetik, blef
det icke Brandes — hvilken Hauch hade
designerat till sin efterträdare —, utan
docenten i dansk litteraturhistoria, teologie
kandidaten Julius Paludan, hvars tillsättning
trumfades igenom, trots filosofiska
fakultetens motstånd.
Georg Brandes blef icke professor, och
han blir det icke. Ty då nyligen
filosofiska fakulteten med alla röster utom två
— af hvilka den ene var professor
Paludan — föreslog Brandes till en extra
ordinarie professur, kom det icke en gång ett
svar från universitetet. Nej, det officiela
Danmark är oböjligt — ännu.
Emellertid har det i längden föga att
betyda, hvad några mandariner tänka om
litteraturen. Georg Brandes har vunnit ett
erkännande långt djupare och värdefullare än
det officiela. Han har ingått i det
offentliga medvetandet som ett af Danmarks
berömdaste nutidsnamn, som en man till
hvars litterära domar man lyssnar världen
rundt. Läser man i Norden hvad han yttrar
om Henrik Ibsen, om Strindberg och Tegnér,
så studerar man i Tyskland hans
undersökningar om Lassalle och Nietzsche, i
Frankrike hans essayer öfver Maupassant
och Zola, i England hans böcker om
Shakespeare och Disraeli, i Polen hans
intryck från detta land, o. s. v. Han är en
universel man — han, som dock först och
främst är dansk, är en »trofast och
iakttagande älskare och odlare» af det
danska språket, af den danska kulturen, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
