Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 / 309 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den sibiriska urskogen. Af F. R. Martin. Med 4 bilder efter fotografier af författaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

steg i den famnsdjupa, vattendränkta snön.
Då de arbetat några minuter för att
komma på benen igen utan att lyckas,
lågo de alldeles utmattade och pustade.
Ibland ville de på inga villkor stiga upp.
I deras ögon kunde man läsa: Låt mig
hellre ligga här och dö, ty jag kan ej
mera. I skogsbackarne var vägen ej
bättre, backe upp och backe med endast
stora, famnsdjupa gropar, i hvilka den lilla
släden kastades från den ena sidan till den
andra. Ju längre man kom in i Taigan,
dess högre blefvo bergshöjderna och dess
sämre de s. k. vägarne.

skogsparti.

rast under resan.

Mellan Angarn och Guldverken vid
Borovoja, där vi först skulle stanna, hade
vi ungefär 150 kilometer, och å vägen
funnos blott tre så kallade simowkor, små
stationer, där man kan få byta hästar och
i värsta fall ligga öfver natten. För oss
voro nattens timmar dyrbara. Då frös
det åtminstone något, så att skare
bildade sig och hästarne ej fullt så lätt och
så ofta sjönko ned. På detta vis fick
jag ej sofva något mer en än enda natt af
de åtta vi voro på väg. Det var då vi
lågo stilla vid Borovoja. Det lönar ej att
sofva, då man hvilket ögonblick som helst
kan få vakna uti snön ett godt stycke
från vägen. Och landskapet,
säger någon. Det
enformigaste tänkbara. Sibirien är
alltid enformigt. Antingen
enorma slätter eller enorma
skogar, aldrig denna
omväxling, som i andra
världsdelar gör en resa så
angenäm. Om skogen hade
varit vacker! Ej en enda af
dessa magnifika cedrar jag
sett på andra ställen i
Sibirien. Några svarta,
förbrända jättestammar
vittnade dock om att sådana en
gång funnits. Nu blott
skyhöga mariga granar,
stående så tätt intill hvarandra som
möjligt, den ene förkväfvande den andre
och alla försökande att nå så högt som
möjligt för att få luft. Här och där
hade barrskogen härjats af eld, och små
björkar hade kommit i stället. Men
ej heller de ville växa och frodas. Tyst
och stilla var skogen, aldrig hördes en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>