Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjätte häftet
- Den sibiriska urskogen. Af F. R. Martin. Med 4 bilder efter fotografier af författaren
- Sillfiske på sydkusten. Af Jacob Hilditch. Öfversättning från norskan. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fågel störa lugnet. Ej ens ett spår af
björn, varg eller räf märktes i snön. Allt
så dödt. Det var nästan hemskt att
färdas därigenom, och dock, jag längtar
tillbaka till stillheten och den härliga
rena luften. Pierre Loti talar med hänförelse
om »l’air irrespiré» på Sinai. Den
ersätter mycket. Taigan har samma
charme.
Har man endast en gång lärt känna
den, längtar man tillbaka, i trots af alla
strapatser och vedermödor.
SILLFISKE PÅ SYDKUSTEN.
Af JACOB HILDITCH.
Öfversättning från norskan.
Med 1 bild.
MEDAN det i våra dagar årligen
under de första vintermånaderna
bedrifves ett tämligen betydande
sillfiske i hela stråket utanför
Kristianiafjordens mynning alltifrån Hvaler (eller
Hvalöarna, som ögruppen också kallas)
i öster till Jomfruland och Risör i
väster, är det icke så särdeles många år
sedan hela detta farvatten var så godt
som alldeles utan sillstim året om och
fick nöja sig med det vanliga fisket med
ryssjor, dörjor, smånät och ref.
Ett egendomligt kretslopp har
konstaterats äfven i dessa förhållanden: nu anse
ynglingar och män som nyss hunnit mogen
ålder det som den naturligaste sak i
världen att hålla på med sillfiske från
slutet af november till långt ut på nyåret,
medan gubbarne jämt gå omkring och
orera om, hur knappt med sill det var i
deras ungdom: en fattig sill på kroken,
en liten nätfångst småsill, det var det
mesta man kom upp till. På den tiden
var västlandet från Lister och västerut
det välförsedda stråket, men nu är
världen upp- och nedvänd: nu komma
listerländingen och jærbon hit österut för att
fiska sill mellan Fredrikstad och Kragerö
— det går rundt alltsammans. Men
bakom gubbarne återigen kommer »sjunde
far i gården» — där han finnes —
stapplande och berättar, darrande och
skälfvande på rösten, om hur han mycket
väl minns, att hans far icke en utan
många gånger hade utbredt sig öfver att
sillen sä plötsligt hittat på att alldeles
bli borta efter att i många år ha varit
en regelbunden vintergäst i dessa
farvatten; lik en kompakt silfverådra i sjön
brukade han komma med hvalen efter
sig och hela härskaror af måsar och annan
sjöfågel i luften.
Ett faktum är emellertid, att vi nu
för tiden regelbundet hvarje år ha ett
betydande sillfiske alltifrån Sponviken och
ända till Porten i väster, medan gamle
Jens Kraft år 1820 i sin »Topografiske
Norge» om distrikten kring Fredrikshald,
Fredrikstad o. s. v. meddelar: »På det
hela taget bedrifver ingen i detta fögderi
fiske såsom stadigt näringsfång; endast
några fattiga strandsittare söka, i brist
på annat, däri sitt lifsuppehälle.»
I våra dagar stå i dessa trakter
tusentals fiskeskutor på land från våren till
hösten, medan deras ägare hela sommaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Oct 17 23:49:27 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0344.html
