Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Auguste Rodin. Af Georg Pauli. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
auguste rodin.
163-
sitt högsta renommé. Än i dag kan Rodin
känna förvåning, blandad med bitterhet, öfver
att han så snart lämnade Barye, hvars konst
han städse beundrat, för att öfvergå till
fabrikanten af alla dessa halft stiliserade, fullt
mondäna kvinnogestalter, hvilka tillkommit
utan ringaste ansträngning vare sig å
hufvudets eller å hjärtats vägnar. Men förklaringen,
hvarför Rodin lämnade Barye, låg nog däri,
att båda voro starka personligheter, — den
ene därför ej lämplig att docera, den andre
af samma skäl en föga foglig lärjunge.
Sedan Rodin än en gång bytt lärare och
en tid ägnat sig åt måleriet, for han till
Bryssel, där han blef medhjälpare åt en
belgisk skulptör, som fått i uppdrag att
dekorera nya börshuset. I Belgien blir
vistelsen fem år, och dessa år äro af stor
betydelse för hans kommande utveckling: han
har under sitt arbete på börs-friserna gjort
en hel del iakttagelser angående de
förändrade betingelser, hvarunder skulpturen
måste behandlas, då hon uppträder som
dekorativ i stället för ren själfständig konst; han
uppdagar, att det diffusa ljuset i
Nederländernas atmosfär kräfver ett annat utförande
för monument i det fria än hvad
förhållandet skulle vara exempelvis i Italiens skarpa
och bestämda luft; vidare studerar han med
beundrande kärlek dessa gamla katedraler,
som finnas strödda rundt om i landet och
hvilkas dekorativa bildskärarkonst tydligen
påverkar honom i en del senare arbeten
(Borgare i Calais); han kommer närmare
Rubens, hvars sinne för ’köttets’ skönhet
måste tilltala en skulptör som Rodin; han
gör en utflykt till Holland, och det är här
som han lär känna den mästare han mest
beundrar och som blir hans lärare i det
element, clair-obscuren, hvars införande
i skulpturen är Rodins originelaste och
personligaste insats och ur hvars betingelser
en helt ny formbildning skall framträda.
I Holland träffar han Rembrandt.
Efter återkomsten till Paris 1877 har
han icke lämnat denna stad för någon längre
tid, ständigt upptagen som han varit af sitt
rastlösa skapande. För honom som för
Delacroix har det gällt hvad denne skref i
sin dagbok: Il n’y a que le travail — c’est
le vrai bonheur.
Att steg för steg följa Rodins
utveckling låter sig svårligen göra. Det är ej
med honom som med så många af hans
landsmän, att man kan berätta deras konst-
MANNEN ME1) DEN KROSSADE NÄSAN.
närsbana med salongkatalogen i hand, och
dessutom händer det Rodin tidt och ofta,
att han afslutar ett arbete långt förr än ett
annat, som han likvisst koncipierat och på
börjat tidigare, hvarjämte han under hela den
period — något mer än två decennier — som
förflutit efter hans återkomst till Paris varit,
med vissa mellanrum, sysselsatt med ett
större dekorativt arbete, »Helvetets portar»,
hvilket först nu är under gjutning. Jag skall
därför i det närmast följande uppehålla mig
vid början och ändpunkten i den
produktion, som infaller under dessa decennier.
Efter att redan 1864 ha skickat en byst,
kanske rättare blott en mask, kallad
»Mannen med den krossade näsan» till
Parissalongen (bysten, som modellerats efter en
bekant person och visar skarp
iakttagelseförmåga på samma gång som koncentrering
samt röjer en viss likhet med några bekanta
byster från antiken, exempelvis bilden af
Seneca, blef af juryn refuserad) återkommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
