Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Auguste Rodin. Af Georg Pauli. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4I8
georg pauli.
Rodin först tretton år senare och då med
denna omdebatterade staty af mannen från
de första åldrarne, »Kopparåldern» kallad,
hvilken sedermera blifvit uppställd i Jardin
de Luxembourg i Paris.
Hvad var det som, då »Kopparåldern»
utställdes på salongen, kunde framkalla
sådant larm; hvad var det i denna staty
som åstadkom sådan oro i lägret? Fransk
bildhuggarkonst stod ju då på höjden af
sin fulländning och lefde på ett stadgadt
rykte. I valet af ämne — en man från
människosläktets barndom synes längta från
sin ofrivilliga dvala till en andens frigörelse
— låg intet påfallande nytt; och i
komposition och utförande anslöt sig detta arbete
till häfdad tradition.
Det nya och det personliga var att söka
i känslan; denna hade rundt omkring
domnat bort, men här fyllde hon hvarje fiber
med ett lif så intensivt, att konstverket lefde,
verkligen lefde — att statyn rör sig,
verkligen rör sig sakta framåt, under det
armarne draga sig upp mot det
tillbakalutade hufvudet, hvars ögon äro smärtfullt
slutna. Hvarje linje, hvarje muskel innesluter en
lidelse, och från hufvudet till fotabjället finns
ej en enda död punkt eller en detalj, som
ej talar samma språk som det hela i en
sammanpressad, trånande suck efter ett
vardande bättre, efter frigörelse.
Känslans höggradiga intensitet var det
som kom oron åstad, och i stället för att
vilja inse att verket profeterade om en
kommande nydanare, sökte man bortförklara
dess kraftiga verkan genom utspridandet af
det otroligaste bland rykten: statyn måste
vara afgjuten, helt eller delvis, direkt på
lefvande modell. Och det otroligaste var,
att detta rykte vann tilltro, ehuru en ganska
flyktig eftertanke bort kunna upplysa att
man med en mekanisk kopia på naturen
och efter en — om än aldrig så vackert
proportionerad och välformad — men i
tvungen hvila varande människokropp aldrig
skulle kunnat åstadkomma den rörelse, det
lif och framför allt det uttryck för en djup
personlig känsla och uppfattning som
utmärkte Rodins staty. Och. lika galet var
det att vilja påstå, det statyn var
sammansatt af delar, afgjutna på själfva lifvet; liksom
det skulle vara möjligt att med en sådan
VICTOR HUGO. MONUMENT I PANTHEON.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
