Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Auguste Rodin. Af Georg Pauli. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
auguste rodin.
423-
sammansättning kunna åstadkomma det
helhetsintryck som karaktäriserade
»Kopparåldern».
Rodins nästa arbete är hans i
Luxembourggalleriet befintliga staty af »Johannes
Döparen som predikar». I sitt debutarbete
står Rodin ännu helt och hållet på den
dåvarande franska skolans traditioner: i
afseende på formgifning medelst en fri blandning
af akademi och realism, i afseende på
komposition medelst sin elegans och säkra balans.
I »Johannes Döparen» tar han ett väldigt steg
mot ett själfständigt uttryckssätt, och
skillnaden mellan denna staty och alla de andra i
det moderna skulpturgalleriet är påtaglig.
Mig syntes, att där funnos många vackra
skulpturer ända till den dag, då Rodins
»Johannes» kom därin; men sedan dess
stannar min blick på denne ensamme man,
som trots fasta och späkningar är
muskel-stark och i sin magerhet ännu imponerande
mäktig. Den lyfta armen höjes för att
utslunga ett anatema, och läpparna förkunna
redan Honom, som hans blick synes varsna,
Honom, som var starkare och komma skulle.
Denne främling, som har lefvat i öknen och
närt sig med gräshoppor, har förvandlat den
öfriga skulpturen till en värld, som mättats
med mandelbröd, så stark är verkan af
denna staty, så stor andlig olikhet mellan
honom och de öfriga, och profetian om en
fransk nydanare på plastikens område är
nu vorden visshet.
Jämför man nu nämnda arbeten, som
fullbordades 1877 och 1880, med dem,
hvika Rodin signerat i slutet på 1890-talet,
får man först klart för sig huru långt han
kommit i hänsynslöshet gentemot fastslagna
dogmer och saktionerade formler. Ty det
är det egna med denne Rodin att, medan
i allmänhet det varit ungdomens rol att
föra revolutionärt språk, hvilket med tiden
hyfsas och blir mer salongsmässigt, tyckes
han däremot blott bli yngre med åren;
hans tvenne senaste monument, Victor
Hugo och Balzac, vittna därom. Hittills
har han i allmänhet hållit sig inom hvad
man kallar plastikens råmärken, men i dessa
arbeten har det måleriska elementet tagit
öfverhanden; hittills ha detaljerna, om än
bredt hållna, dock alltid utarbetats, här
däremot har hela vikten blifvit lagd på
totalverkan, på breda massor, som göra intryck
af marmorblock, ur hvilka småningom så
anda som kött växa fram.
balzac.
Efter otaliga skizzer till kompositionen i
dess helhet, och flera års studier efter naturen
— Victor Hugo satt flere gånger modell
för Rodin — får han ändtligen, 1897,
monumentet så färdigt, att han kan utställa
gipsmodellen till detsamma på salongen.
Franska skaldekonstens mest firade hjälte är
framställd sittande på en klippa i hafvet,
erinrande om den landsflykt, hvarur han
först löstes genom fäderneslandets olyckor
1870. Med en majestätisk gest bjuder han
elementen lydnad, under det han lyssnar
till Vredens Musa, som krupit upp på en
klippafsats nära hans öra. Han är naken,
endast hans ena ben är betäckt af ett draperi,
som förenar figuren med själfva klippan.
All gammal tradition om pyramidalisk
komposition och sträng sammanbindning mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
