Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - August Strindberg. Ett utkast af Hellen Lindgren. Med 10 bilder - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför att han vantrifs och känner sig
rotlös utan hemmet och utan hustrun,
som han ändå älskar. Däri ligger också
gåtans lösning. Äktenskapets
okränkbarhet och helgd ligger i dess lycka,
och denna lycka beror på den stora
öfverensstämmelsen, därpå att det fria
valet gjorts med känslans oemotståndlighet,
att frieriet icke varit ett frieri på narri men
ett frieri af kärlek. Men kärleken har
också Strindberg då och då förstått icke
bero på ett mer eller mindre af likhet i
åsiktsväg utan på en viss helhetsförnimmelse
af sympati, ett slags eko och
gensvar, som är den sannt älskandes bästa
skatt, som väl kan slarfvas bort genom
enfaldigt rätthafveri och detaljkält men
hvars tillvaro är omöjlig att förneka och
ett af naturens gladaste mysterier. Att
dess mystik är jämförlig med vårens
lifsförnimmelse, att den, likasom denna,
skänker eröfrings- och segervinnarlusten,
har Strindberg ofta utsagt, och äfven
för Strindberg innebär denna lycka af
vår och kraft, som de bägge älskande
erfara, när han eller hon upptäcker, att
de äro två om lifvet, något för analysen
oförklarligt, något lika hemlighetsfullt
som solskenets fjärrskådande inverkan
att återuppväcka barnasinne och
ungdomsmod i människonatur eller lika
öfverraskande som de första majdagarnas
samband med nyvaknadt hopp och
lifslust i människosinnet — man behöfver
blott erinra sig berättelsen Ett dockhems
uppsluppna målning af marinkaptenen
Pall och hans lilla fru med dess varning
mot att resonnera.
Rena motsatsen till denna optimism
blir temat för den andra fasen af hans
äktenskapsskildring, där han framställt
kvinnan som mannens plågoande, såsom
i Fadern, Fordringsägare, En dåres bikt,
Bandet och en mängd noveller i Giftas.
Vi medge villigt, att »de nuvarande
förhållandena» och existensbekymren kunna
erbjuda rik anledning till sådana
äktenskapliga scener med de onda ordens
orgier. Vi medge också, att han med
mästerskap utmejslat dessa
äktenskapsdebatter, som lätt öfvergå till en duell
med ömsesidiga hugg och mothugg om
ditt och datt och hvar skåpet skall stå,
och vi hafva troligen alla varit vittnen till
sådana äktenskapliga sammandrabbningar,
där hvarje försoning blott är ett
stillestånd mellan två krigförande makter. Vi
gå till och med in på, att missförhållandena
hos människor, förenade i dagligt
samlif, lätt öfvergå till en »sårfeber»,
som Strindbergs term plägar lyda, och
att man icke får lita på, att icke striden
åter skall uppblossa, därför att vid
frukostbordet dagen därpå allt synes vara
glömdt, ty stridens ärr äro dock det
värsta, och de efterlämna som bekant fula
fläckar, äfven när såren äro läkta. De
visa tillvaron af forna sår, påminna om
forna lidanden, och det är dessa ärr,
dessa minnesbetor som ha förstört
friden och lyckan i många familjer. Men
det är omöjligt att i likhet med
Strindberg så genomgående peka på kvinnan
som orsaken till dessa missförstånd och
som den underlägsna varelsen i
förhållande till mannen, och för öfrigt är den
könsmotsats, som Strindberg så ofta
påpekar, ett lidande icke blott för mannen
utan också för kvinnan. Tvenne
individer måste alltid tillåta vissa olikheter
sig emellan fortfara att existera, om
de vilja hålla vänskaps- eller
kärleksförbund. Men Strindberg icke blott förbiser
detta, utan i sina resonnerande uppsatser
framställer han äktenskapet som ett
kontrakt med noggrant afvägda rättigheter
och skyldigheter och utstakandet af skilda
maktområden, och olyckan är, synes han
mena, framme, så fort icke dessa
kontraktsbestämmelser noggrant iakttagas.
Men detta är en inkonsekvens och står
i skarpaste strid med sådana hans egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
