Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 / 445 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - August Strindberg. Ett utkast af Hellen Lindgren. Med 10 bilder - II

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Augusta Kindahl fot. 1888.

uttalanden, som ofvan anförts, då han
är fullt och omedvetet diktare. Olyckan
är framme, redan då rättsfrågan bringas
å bane, ty själfva kifvet om rätt gör
äktenskapet till hvad det icke bör vara.
Strindberg må ha aldrig så rätt i en
mängd fall, där mannen är den
misskände och en stolt natur, som skulle
förtjäna att vara härskare men nu är en
varelse utan både spira och undersåtar,
han må också vara i sin goda rätt i
påståendet, att kvinnan ofta gör äktenskapet
till en slags »kronans brödkaka» som
det förnämsta, med kärleken som bisak
och som dessert, eller han må ha orätt,
när han själf uppträder som part i
målet i denna rättstvist — allt detta är
dock blott af mindre betydelse. Det
egentliga grundfelet i hans dikt är den
ensidigheten, att han glömmer kärlekens
natur af känslofråga så, att hufvudpunkten
af hans ransakning gäller att
konstatera, hvem af de båda som har
rätten på sin sida eller hvem af de båda
som har mesta vattnet på sin kvarn.
Äktenskapsspöket är, att kvarnen evigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>